Taggarkiv: Rangitoto

Rangitoto Island

I söndags (26 juli) var vi på utflykt. Vi hade pratat sedan vi varit i Devonport om att åka ut till vulkanön Rangitoto som ligger strax nordväst om Auckland. Rangitoto är det senaste tillskottet till Auckland Volcanic Field och utgör även den största vulkanen i området. Ön är 5,5 km i diameter och angränsar till ön Motutapu med en liten landremsa.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756881189[/flickr]

Fullers kör dagliga färjeturer ut till Rangitoto och den tidigaste färjan gÃ¥r redan 07.30 pÃ¥ morgonen. NÃ¥gra av oss var ursprungligen skeptiska till att ta den tidiga färjan – att gÃ¥ upp vid 6 pÃ¥ en söndag var inget som lockade direkt (jag är ingen morgonmänniska). Men vi funderade lite och kom fram till att solen nog precis gÃ¥r upp dÃ¥ färjan lämnar hamnen i Auckland. AlltsÃ¥ skulle det gÃ¥ att ta riktigt fina bilder när solen stiger över Auckland och Haurakigulfen. Fördelen med den tidiga färjan är ocksÃ¥ att den är 10 NZD billigare.

Det hade varit en kylig natt och morgon och när vi lämnade lägenheten stod termometern på +4°C.  Vi mötte upp Rune nere på hörnet och de andra mötte vi vid piren nere i hamnen. Vid 7-tiden var vi på plats i hamnen och mycket riktigt så var solen precis på väg upp när vi steg på färjan.

Båtturen ut till Rangitoto bjöd som sagt på en enormt vacker soluppgång. Det var en strålande fin dag och endast några få tunna moln smekte himlen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757676614[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756878113[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757676956[/flickr]

Vi var kanske 20 personer som tog den tidiga färjan och då Rangitoto inte är permanent bebodd så var vi ett ganska litet gäng som kom fram till en helt obefolkad ö. Över vattnet svävade en låg dimma och i gräset var frosten precis på väg att släppa.

Rangitoto är till stora delar täckt av lavafält. Det är som områden med skrovliga, vassa, svarta stenar i blandade storlekar. När solen stiger och värmer upp stenarna så dunstar frosten och det ser ut som om stenarna fortfarande ryker av värme. Rangitoto hade dock sitt utbrott för ca 700 år sedan, så stenarna har haft gott om tid att svalna.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757685030[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757684426[/flickr]

På 20-talet gjorde man iordning ett nätverk av stigar på ön och det finns nu ett antal vandringsleder som man kan välja beroende på hur mycket tid man vill spendera på ön. Där finns inget rinnande vatten och inga affärer och den sista färjan går tillbaka vid fyra-tiden, så det gäller att planera sin utflykt, annars kan man missa sista turen tillbaks till land.

Vi började med att ta stigen upp till toppen. Det är en vandring som tar en knapp timma om man är pigg i benen. Man gÃ¥r pÃ¥ stigar genom lavafält och genom vegetation som ändrar karaktär ju högre upp pÃ¥ berget man kommer. Det är fascinerande att se hur mycket vegetation som slagit sig ner med tanke pÃ¥ att ön är sÃ¥ pass ung. Rangitoto har bland annat det största bestÃ¥ndet av Pōhutukawa-träd – en art som är endemisk (endast existerar) pÃ¥ Nya Zealand. Här finns även 40 olika arter av ormbunkar.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757685954[/flickr]

Vi var uppe på toppen till tidig förmiddag och utsikten var något alldeles extra. Toppen reser sig 260 meter över havet och det finns en stor plattform i trä på toppen som sträcker sig upp över trädtopparna. Man har alltså en 360 graders utsikt över hela Aucklandområdet. Bilden nedan visar utsikten åt sydöst mot centrala Auckland.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757688518[/flickr]

På vägen ner gick vi förbi ett nätverk av grottor som bildats när lava flödat ner för vulkanen. En del av dessa kan man ta sig in i och även om öppningarna är små så kan man stå raklång när man kommit in en bit i grottan. Jag är  på väg in i en sådan grotta på bilden nedan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757694486[/flickr]

Det gÃ¥r ett traktortÃ¥g upp till toppen för den som inte riktigt är redo för strapatsen. ”TÃ¥get” gÃ¥r utmed en upplöjd väg som vi promenerade utmed pÃ¥ vägen tillbaka ner frÃ¥n toppen. Vägen visade sig dock vara ganska trist och tog väldigt lÃ¥ng tid. När vi kom tillbaka ner till hamnen sÃ¥ intog vi vÃ¥r matsäck och spenderade resten av tiden pÃ¥ ön med att sola pÃ¥ en brygga nere vid vattnet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757697628[/flickr]

Båtturen tillbaka till Auckland var desto mer fylld med folk och bra många besökare måste ha kommit till ön med någon av de senare färjeturerna. När vi gick upp för toppen stötte vi nästan inte på en enda människa, men på båten hemåt var det packat. Ett tips är alltså att ta den tidiga färjan om man vill bestiga toppen i ensamhet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756901699[/flickr]

När vi kom tillbaks till Auckland var klockan fortfarande bara runt 14, sÃ¥ vi satte oss pÃ¥ Mac’s Norther Steamship Co. som är en riktigt fräck bar/restaurang som brygger sin egen öl. Där blev vi sittande ute i solen i ett bra tag innan vi gick hemÃ¥t.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757704872[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756907225[/flickr]

Hela galleriet från dagen ser du nedan:

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157621835471432″]