Kategoriarkiv: Auckland

Sjukvecka och flyttvecka

Den gÃ¥ngna veckan har sannerligen varit en smÃ¥trist vecka. Efter en hejdundrans fest i Parnell i lördags sÃ¥ verkar mÃ¥nga av oss internationella studenter dragit pÃ¥ oss förkylningar. Själv Ã¥kte jag pÃ¥ en rejäl däng som jag började känna av i mÃ¥ndags. Feber i tvÃ¥ dagar och sedan en nästäppa och hosta som heter duga – det kallar jag en förkylning det! Febern har dock lagt sig nu och övriga symptom börjar mattas av, sÃ¥ inom en vecka borde jag vara helt Ã¥terställd. För egen del har detta fÃ¥tt till följd av att mycket av arbetet pÃ¥ exjobbet har legat nere under veckan. Nu är det inte sÃ¥ farligt eftersom vi lämnade in ett utkast pÃ¥ vÃ¥r litteraturstudie i söndags som vi nu inväntar feedback pÃ¥. Det blir till att jobba igen lite under helgen bara.

Som rubriken antyder så har vi även flyttat. Det rör sig inte om någon lång flytt då vi bara har bytt lägenhet inom samma hostel. Anledningen till detta är att jag under tiden sedan vi flyttade in har upptäckt små röda prickar på mina armar. Vidare har jag hittat små brunsvarta fläckar i sängen. Efter ett besök hos en sjuksköterska för två veckor sedan så kunde vi konstatera att det rörde sig om någon sorts insekt som orsakat prickarna. Jag fick lakan, kuddar och täcken utbytta, men så i måndags så var antalet bett ovanligt många och jag stod öga mot öga med de små kryp som orsakat betten. Efter en snabb googling så kunde jag konstatera att det rörde sig om Bedbugs! Jag gick direkt ner till receptionen och de ordnade genast ett nytt rum åt oss. Jag fick instruktioner att tvätta alla kläder som kunnat komma i kontakt med sängen för att hindra att småkryp eller deras ägg följde med till den nya lägenheten.

SÃ¥ nu bor i istället pÃ¥ 10:e vÃ¥ningen i Tower One (tidgare var vi pÃ¥ vÃ¥ning 16 i Tower Two). Utsikten har bytts frÃ¥n en motorvägspÃ¥fart till en vägkorsning. Vi är även tillräckligt högt över taken för att kunna se Hauraki-gulfen, North Head samt Rangitoto i fjärran vilket är rätt trevligt dÃ¥ solen gÃ¥r upp pÃ¥ Rangitotos högra sida varje morgon. Lägenheten är dessutom lite fräschare, lite ljusare och har mycket fräschare mattor. Sängen knakar inte lika mycket och den känns liiiiite mjukare 🙂

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3841523748/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3840733671/[/flickr]

Ikväll ska vi iväg pÃ¥ Sushi-restaurang med lite vänner – ska bli mycket trevligt! Det blir första gÃ¥ngen jag äter sushi i Auckland och det ska bli första gÃ¥ngen som jag provar Sake 🙂

Upptäcktsfärd på hemmaplan

Det härliga med att fortfarande vara så ny i en stad är att man kan gå utanför dörren och gå åt ett håll som man aldrig gått åt tidigare. Man behöver liksom inte åka iväg, ta en buss eller ett tåg för att se något nytt. Det räcker att knalla 5-10 minuter så är man på okänd mark. Det passade jag på att göra igår. Vi hade möte med vår handledare på förmiddagen för att stämma av lite var vi står i jobbet med vår litteraturstudie och efter att ha fått lite tips om läsvärt material så bestämde jag mig för att ta ledigt på eftermiddagen. Det är ganska mycket värt att ta en paus i läsandet för att låta det man läst sjunka in. Då får man en klarare bild av hur saker och ting hänger ihop.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791467678[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3790657897[/flickr]

Jag gick i alla fall ner och över motorvägen in i parkomrÃ¥det som kallas Auckland Domain. Parken är den äldsta och största i Auckland och täcker 75 hektar. Parken dominerar utsikten Ã¥t vänster frÃ¥n vÃ¥ra sovrum, sÃ¥ det var bara en tidsfrÃ¥ga innan jag gick dit. I parken finns bland annat en vinterträdgÃ¥rd med tvÃ¥ stora växthus med växter frÃ¥n alla världens hörn. Ett av husen hÃ¥ller en stadig värme om ca 25 grader och där finns palmer och andra träd som trivs i ett tropiskt klimat. Det andra huset hÃ¥ller en nÃ¥got svalare temperatur och där finns blommor av alla möjliga sorter. Det är lite som att ha en miniatyrversion av Kew Gardens i närheten. Anläggningen har även ett ”Fernery” – en trädgÃ¥rd med massor av olika sorters ormbunkar. Nya Zealands nationalsymbol är en ormbunke (Silver Fern) och den vita siluetten pryder bland annat lagdräkterna pÃ¥ landets stolthet – rubgylaget ”All Blacks”. Ormbunkar är alltsÃ¥ en ”big deal” i Nya Zealand.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791478544[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791479730[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791481560[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791481328[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791481918[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791485008[/flickr]

På toppen av Auckland Domain ligger Auckland War Memorial Museum. Jag misstänkte att det skulle ta minst två timmar till att bara gå omkring inne på museet, så det sparade jag till en annan gång. Inträde är gratis, men man uppmuntras att donera ungefär 5 NZD per vuxen om man går in på museet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791492344[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3790680533[/flickr]

Jag korsade istället parken så att jag kom in på Parnell Road och stadsdelen Parnell. Parnell känns som en lite finare stadsdel och den ligger i en sluttning med norrläge (kvällssol alltså). Här finns gott om finare bostäder och det finns en del mysiga små innegårdar med små butiker, restauranger och skönhetssalonger. Här skulle mina föräldrar tycka om att strosa omkring! Jag gick ner för Parnell Road, tillbaks mot motorvägen som jag tidigare korsade och vandrade sedan tillbaka genom University of Auckland som upptar mycket av bebyggelsen på båda sidor av Symonds Streets högre nummer. Det blev en lagom lång utflykt på ca 2 timmar. Som ni ser tog jag flitigt med bilder och då solen stod lågt på eftermiddagen så hade jag mycket glädje av mitt pol-filter vilket ger upphov till den härligt blå färgen på himlen. Mycket nöje!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3790681687[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3790681933[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3791494842[/flickr]

Se alla bilder i galleriet nedan:

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157621825845955″]

En dag i Devonport

Tidigare i veckan hade vi kommit överrens med Sabina och Rune som vi träffade på vår Orientation, att vi skulle hitta på något till helgen. Vi föreslog att åka ut till en av öarna utanför Auckland, men då vädret var lite halvtaskigt så föreslog Sabina att vi åkte till Devonport istället. Devonport är en liten förort till Auckland som ligger norr om Waitemata Harbour. I Devonport finns bland annat basen för den Nya Zeländska flottan, men vi var mest intresserade av den lilla stadskärnan, de trevliga restaurangerna och de fina omgivningarna. Det är ifrån Devonport som de flesta vykort innehållandes Aucklands skyline är tagna.

Efter rugbymatchen och pubkvällen i lördags så var det lite segt att gå i morse, men då vi inte kommit överrens om för att ses förrän klockan 13 så hade man lite tid att piggna till. Vi möttes vid hörnet av Queen Street och Quay Street och Sabina hade tagit med sig sin flatmate Claire från Canada som ska plugga Engineering vid AUT.

Som jag skrivit om tidigare så är färjeförbindelserna till de angränsande öarna och stadsdelarna väl utbyggda och färjor går en till två gånger per timma till de flesta populära destinationer. Färjorna till Devonport går en gång i halvtimmen och turen över sundet tar ca 15 minuter. För 10 NZD får man som vuxen en t.o.r biljett. Färjorna går i princip från tidig morgon till sen kväll och på söndagar så går sista färjan tillbaka till Auckland vid halv elva. Det finns alltså gott om tid att sitta kvar på en restaurang och pimpla ett par glas vin och sedan åka tillbaks in till Auckland på senheten.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733976793[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734781234[/flickr]

PÃ¥ vägen över med färjan sÃ¥ pratade jag lite med en Nya Zeländsk kvinna som var i Auckland för att se Cirque de Soleil med familjen. Hon kom frÃ¥n södra delen av nordön och var nyfiken pÃ¥ vad vi tänkt se när vi är i Nya Zealand. Hon tyckte att vi absolut var tvungna att Ã¥ka ner till sydön och resa runt. Det är tydligen där man fÃ¥r uppleva det riktiga Nya Zealand. En biltur till Wellington längst ner pÃ¥ nordön tar Ã¥tta timmar, sedan är det en tur pÃ¥ 3 1/2 timmar över sundet innan man är pÃ¥ sydön. Har man tio dagar att avsätta sÃ¥ hinner man sedan se det bästa av det som sydön har att erbjuda. Det lät onekligen spännande och det känns dumt att inte Ã¥ka dit nu när man ändÃ¥ är här. Det är ju inte som att man direkt kommer att ha möjlighet att Ã¥ka tillbaka och göra det senare? (Inte inom de närmsta Ã¥ren i alla fall!) Vi har lagt det pÃ¥ vÃ¥r ”att göra”-lista och förhoppningsvis har vi tid lite längre fram mot sommaren att hitta pÃ¥ nÃ¥got sÃ¥dant.

När vi klev i land i Devonport så gick vi till Devonport Chocolates som är en omtalad liten chokladfabrik. Vi tittade runt i den lilla presentshoppen och köpte var sin exklusiv chokladbit att spara till efter lunchen. Hit måste jag återvända för att köpa julklappar sedan när det blir dags att åka hemåt!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733983221[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734782192[/flickr]

Vi Ã¥t lunch pÃ¥ en restaurang pÃ¥ huvudgatan och kunde till och med sitta ute och äta! Inte illa för att vara mitt i vintern 🙂 Vädret var dock ganska typiskt Auckland och det växlade mellan duggregn och solsken med en konstant frisk vind.
Efter lunchen knallade vi uppåt Mt Victoria som är en ganska hög kulle mitt i Devonport. Även denna kulle är en utdöd vulkan och toppen sträcker sig 87 meter över havet. Här finns en gammal fästning och i toppen av kullen finns en bunker och ett system av hemliga gångar som dock var stängda för besökare denna söndag. En bilväg går uppför kullen (jag finner Nya Zeländarnas drift att bygga högt belägna parkeringsplatser ganska underhållande) så man behöver inte slita ut benen i onödan om man är bekväm av sig. Kullen är inte lika hög som Mt Eden och det tog inte så lång tid att ta sig hela vägen upp. På toppen möts man av en fantastisk utsikt åt alla håll. Även om vädret var lite omväxlande så hade vi ganska klar sikt och vi stod på toppen ett tag och tog in geografin. En lustig detalj är ventilationsutloppen från bunkrarna i berget är målade röda och vita och är formade som jättestora flugsvampar.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734785550[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734783154[/flickr]

FrÃ¥n toppen kunde vi se ut till Norh-Head som sträcker sig ut som en spets i Hauraki-Gulfen. North-Head är den östligaste delen av norra Auckland och längst ute pÃ¥ spetsen ligger ytterligare en utdöd vulkan. Vi tog oss ner pÃ¥ östra sidan av Mt Victoria och knallade genom bostadsomrÃ¥den tills vi kom till en strand som ligger pÃ¥ norra sidan av North-Head. Det här var första gÃ¥ngen man stod öga mot öga med det mäktiga Stilla Havet och vi kunde gÃ¥ och doppa händerna i vattnet. Vattentemperaturen lÃ¥g enligt uppgift pÃ¥ beskedliga 16 grader – definitivt ok för ett bad och Ã¥terigen inte illa för att vara mitt i vintern! Badbyxorna hade vi dock lämnat hemma, sÃ¥ det fÃ¥r bli en annan gÃ¥ng. När vi gick utmed stranden sÃ¥ lättade molnen och regnet försvann. Palmer utmed stranden och strandvillor, träd och en regnbÃ¥ge blev intensivt fotograferade. Om norra Nya Zeland kan vara sÃ¥ här vackert sÃ¥ är verkligen förväntningarna höga pÃ¥ sydön!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733992935[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734791660[/flickr]

När klockan närmade sig fyra så började solen sjunka en aning och färgerna och ljuset förändrades vilket gjorde hela omgivningen ännu mer hänförande. Vi tog oss upp på vulkankullen längst ut på udden och vi stannade flera gånger på vägen upp och bara tittade. Vänder man blicken åt nordöst (vilket man lockas att göra) så dominerar Rangitoto Island blickfånget. Rangitoto är det senaste tillskottet till the Auckland Volcanic Field och toppen sträcker sig 260 meter över havet. Vulkanen bildades för inte mer än ca 700 år sedan, men är nu att betrakta som utdöd. Mer om Rangitoto kommer troligen i ett inlägg till nästa helg då vi planerar en utflykt dit mot slutet av veckan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733997559[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733999885/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733998113[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733998427[/flickr]

Från toppen hade vi en utsikt över Stilla Havet och de närliggande öarna i öster och hela Aucklandområdet i väster. Allt eftersom solen sjönk så bäddades staden in i ett lågt dis som gav en nästan magisk utsikt.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734000671[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734801776[/flickr]

Vi tog oss ner på västra sidan av kullen och knallade tillbaka mot Devonport. På vägen stannade vi till på The Masonic Tavern (en av Nya Zealands äldsta pubar/barer) som ligger intill en liten strandremsa vid korsningen av Church Street och King Edwards Parade. Vid ett bord vid fönstret intog vi ett glas vin och en korg pommes frites och tog igen oss efter den ganska långa promenaden. Utanför fönstret gick solen ner och på stranden på andra sidan sundet tändes gatlyktorna. På färjan på vägen tillbaks till Auckland kunde vi stå på däck och beskåda Aucklands skyline upplyst av strålkastare och neon.

På vägen hem utmed Queen Street så kunde vi konstatera att detta nog var en av de bästa dagarna hittills i Auckland. Sabina och Claire hoppade på sin buss och jag, Per och Rune knallade hemåt.

Imorgon börjar vi jobba med exjobbet, men vi har kommit överrens om att inte betrakta detta som slutet av semestern – jag tror det gÃ¥r att kombinera semester med hÃ¥rt arbete för dagar som denna ger verkligen energi och avkoppling som man säkert kommer att behöva framöver.

Mount Eden

Vi har haft ganska mycket ”ledig” tid här i början av vÃ¥r Aucklandsvistelse. Vi börjar med vÃ¥rt exjobb pÃ¥ mÃ¥ndag först och innan dess har vi bara en introduktion för all postgraduates som är imorgon torsdag. Idag passade vi pÃ¥ att göra en liten utflykt. Vädret imorse var väldigt lovande, sÃ¥ vi bestämde oss att utforska Mount Eden som vi kan se frÃ¥n vÃ¥ra sovrumsfönster. Mount Eden är en utdöd vulkan som senast hade sitt utbrott för ca 15,000 Ã¥r sedan. Den utgör det högsta landomrÃ¥det i AucklandomrÃ¥det och toppen reser sig 196 meter över havet. Utsikten matchar alltsÃ¥ den som man fÃ¥r om man tar sig upp i toppen pÃ¥ Sky Tower. Där har Mt Eden fördelen att det är gratis att ta sig upp pÃ¥ toppen. Mt Eden var före kolonialtiden fortifierad av maoriska stammar och spÃ¥r av detta finns kvar än idag. Kratrarna har pÃ¥ senare tid använts som vattenreservoarer och New Zealand Post Office har haft stora antenner för VHF-kommunikation pÃ¥ berget. I dagsläget är det främst ett turistmÃ¥l även om bergssidorna ibland används som betesmarker för boskap.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723042168/[/flickr]

Vi valde att promenera till foten av vulkanen och hemifrÃ¥n oss tar det ungefär en halvtimme att ta sig dit. Ett alternativ är att ta buss 274 som gÃ¥r utmed Mt Eden Road och stannar vid foten av berget. PÃ¥ vägen dit gick vi igenom stadsdelen Mt Eden North – ett omrÃ¥de som bestÃ¥r av bÃ¥de bostäder och mindre industrier och kontor. Mt Eden Road som gÃ¥r genom omrÃ¥det är kantad av smÃ¥ butiker, restauranger och kontor. Här märks att det är fler kiwis (Nya Zeländare) som bor och arbetar än inne i CBD där mÃ¥nga restauranger och affärer ägs av asiater (i alla fall i vÃ¥ra kvarter). Utmed vägen gick vi förbi Galbraith Brewing Company – ett litet brygger med starka engelska anor. Där brygger man främst Ale pÃ¥ fat och man har en egen engelsk pub i huset. Vi skulle givetvis vidare mot Mt Eden, men gjorde en minnesanteckning om att stället nog är värt ett Ã¥terbesök.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722231065/[/flickr]

Promenaden upp för Mt Eden är ganska behaglig och det finns både branta stigar som går rakt upp mot toppen samt stigar som slingrar sig runt berget för en bestigning som är mer skonsam mot benen. För den riktigt bekväma så går det en bilväg ända upp till toppen, men jag tror att en del av upplevelsen går förlorad om man inte bemödar sig att bestiga berget för egen maskin. Stigarna går genom härligt grön vegetation och det är en blandning av barrträd och palmliknande träd som möter en på vägen upp.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723043176/[/flickr]

När man närmar sig toppen så tar gräslandskapet över och man får knalla på stigar mellan härligt grönt och saftigt gräs den sista biten upp på berget.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722233199/[/flickr]

Kratern som dominerar landskapet på toppen av berget är 50 meter djup, men det var svårt att få en uppfattning av avståndet när man står och tittar ut över kanten. Stigar går ner till botten av kratern, men vi bemödade oss inte att ta oss ner dit. Skyltar avrådde dessutom besökare från att ta sig ner i kratern för att bevara landskapet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723045582/[/flickr]

Väl uppe pÃ¥ toppen sÃ¥ möts man av en majestätisk utsikt i alla vädersträck och man ser i princip hela AucklandomrÃ¥det ifrÃ¥n toppen. I norr tornar skyskraportna och Sky Tower i CBD upp sig och i väster sträcker sig förorterna ut och möter Waimanu Bay. I öster ligger förorterna Grafton och Newmarket och i längre bort vid horisonten kan man ana öppet hav – där bereder Stilla Havet ut sig och närmaste landmassa bortom de närliggande öarna är Sydamerika. I söder ligger själva stadsdelen Mt Eden och Epsom och bortom dem kan man skymta bukten Big Bay.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722235427/[/flickr]

Vi höll oss kvar på toppen rätt länge och tog in omgivningarna. Vädret var på vår sida även om det var lite disigt och molnigt vilket gjorde att bilderna inte blev så klara som man kunde önskat. Vi knallade långsamt nedåt och tillbaka hemåt längs Mt Eden Road. Vi mötte en kines på ett övergångsställe som var nyfiken på vilket språk vi pratade och han hjälpte till att orientera oss i området och pekade ut vilka stadsdelar som låg i vilka vädersträck. Han pekade dessutom ut en italiensk restaurang åt oss när vi nämnde att vi var på jakt efter ett ställe att äta. Vi följde hans tips och restaurangen visade sig vara toppen. Italiensk pizza med gorgonzola, parmaskinka, ruccola och valnötter för 10NZD (ca 50 kronor) tyckte vi var en bra lunchdeal. Per åt ugnsgratinerad pasta som öven den var mycket välsmakande. Även denna restaurang lär vi återvända till då den bara ligger ungefär 10-15 minuters promenad hemifrån.

Vi knallade förbi en rätt imponerande grafittimålning på vägen innan vi gick hemåt. Efter en rejäl promenad och bergsbestigning så var det gött att slappa lite på rummet.

Alla bilder från utflykten finns i galleriet nedan:

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157621359327809″]

Framme i Auckland РF̦rsta intrycken

Som ni kanske förstÃ¥r sÃ¥ har jag skrivit de senaste inläggen nu när vi har kommit fram till Auckland. Huvudet har varit fullt av intryck – dels frÃ¥n resan, dels frÃ¥n snabbvisiten i Bangkok och kanske främst frÃ¥n vÃ¥ra första dagar och timmar här i Auckland.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719555786/[/flickr]

Första dagen ägnade vi åt inflyttning i vår lägenhet. Bilderna som vi sett på boendets hemsida stämmer väl i och för sig överrens med verkligheten, men de är nog tagna med extrem vidvinkel och när lägenheterna varit nybyggda. Det är alltså lite mindre och lite mer nergånget än vi kanske tänkt oss. Nivån är ändå acceptabel och vi har varmvatten och värme som fungerar. Lägenheten består av två rum samt en liten kokvrå som förbinder de båda med en liten hall. Vi har även ett badrum såklart med dusch, toalett och handfat. Per har i sitt rum en dörr som går att öppna så att man fäller upp en del av väggen i lägenheten. Med denna öppnad så får vi en mer öppen planlösning och det blir nästan som ett litet litet allrum när man kommit in i lägenheten. Vi kanske skaffar ett litet fällbord som vi kan ställa där så att vi får en liten mathörna. Som det är nu så har vi nämligen ingen dedikerad matplats.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719871542/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719057917[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718907973/[/flickr]

Lägenheten ligger i det ena av tvÃ¥ 19-vÃ¥ningshus som utgör Princeton Student Apartments. Här gÃ¥r att hyra bÃ¥de pÃ¥ kort och pÃ¥ lÃ¥ng tid och vi är inbokade till den 20:e december. Varje vÃ¥ningsplan delas av 8 studenter och det bor alltsÃ¥ strax över 300 personer i hela komplexet. I källaren finns tvÃ¥ restauranger, bÃ¥da med asiatisk prägel. Asiatiska studenter verkar utgöra majoriteten av populationen i huset och i de övriga studentboendena som finns i närheten. AUT’s egna Wellesley Student Apartments ligger en bit upp för gatan. Utsikten frÃ¥n mitt rum är i sydlig riktning och tittar jag Ã¥t höger ser jag Symonds Street, rakt framÃ¥t har jag Mount Eden och till vänster har jag parkomrÃ¥det Auckland Domain med Auckland War Memorial pÃ¥ toppen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718892815/[/flickr]

Vi tog en tur ned i Central Business District (centrum) och lyckades hitta till Auckland Sky Tower. Vi såg några tappra personer som hoppade från tornet, hängandes i en säkerhetslina som bromsar fallet en bit ifrån marken. Detta kallas Sky Jump och är en omåttligt populär attraktion i Auckland. Det kostar 175 NZD första gången och sedan 75 NZD efterkommande gånger som man hoppar. Per har sagt att han vill hoppa någon gång under vår vistelse och jag kanske vågar göra honom sällskap.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719599500/[/flickr]

I närheten av Sky Tower hittade vi ett Starbucks café (det finns 18 stycken i Auckland) där vi slog oss ner i ett par skinnfÃ¥töljer. Jag tog min standardbeställning: double, tall, vanilla latte och när jag sjönk ner i stolen sÃ¥ började de spela R.E.M. i musikanläggningen pÃ¥ caféet. Troligen bara ett sammanträffande, men kombinationen fick mig att känna mig hemma och välkommen pÃ¥ nÃ¥got sätt 🙂 Nämnde jag att vi har ett Starbucks tvärs över gatan frÃ¥n lägenheten? 🙂

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718740069/[/flickr]

Första dagen gick fort och vi hann inte med att se så mycket av staden innan vi gick hemåt. Efter att ha varit på resande fot i närmare 40 timmar och efter att ha traverserat tio tidszoner så var vi både utmattade och jetlaggade. Detta blev extra påtagligt när vi skulle leta oss hemåt då vi gick ordentligt fel och fick gå i säkert 45 minuter extra för att hitta tillbaka. Vi kämpade för att hålla oss vakna under kvällen för att sedan kunna sova när det är natt här på riktigt. Vi orkade hålla oss vakna till ca 21 på kvällen då vi tyckte att det var okej att lägga sig. Vi vaknade sedan ganska tidigt på morgonen efter, men det var ett bra första steg för att justera kroppens tidsuppfattning.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719876008/[/flickr]

Det kanske mest slående kontrasten här är ju att det är vinter. Detta innebär att temperaturen på natten och morgonen ligger kring 5 grader och under dagen klättrar den till kanske 10-14 grader. Hamnar man dock i solen så är det väldigt varmt och gott och här värmer, till skillnad från i Sverige, solen även mitt i vintern. En nackdel med vintern är också att solnedgången kommer väldigt tidigt. Vid 17-tiden börjar det mörkna och ungefär 17.40 är det helt mörkt ute.