En dag i Devonport

Tidigare i veckan hade vi kommit överrens med Sabina och Rune som vi träffade på vår Orientation, att vi skulle hitta på något till helgen. Vi föreslog att åka ut till en av öarna utanför Auckland, men då vädret var lite halvtaskigt så föreslog Sabina att vi åkte till Devonport istället. Devonport är en liten förort till Auckland som ligger norr om Waitemata Harbour. I Devonport finns bland annat basen för den Nya Zeländska flottan, men vi var mest intresserade av den lilla stadskärnan, de trevliga restaurangerna och de fina omgivningarna. Det är ifrån Devonport som de flesta vykort innehållandes Aucklands skyline är tagna.

Efter rugbymatchen och pubkvällen i lördags så var det lite segt att gå i morse, men då vi inte kommit överrens om för att ses förrän klockan 13 så hade man lite tid att piggna till. Vi möttes vid hörnet av Queen Street och Quay Street och Sabina hade tagit med sig sin flatmate Claire från Canada som ska plugga Engineering vid AUT.

Som jag skrivit om tidigare så är färjeförbindelserna till de angränsande öarna och stadsdelarna väl utbyggda och färjor går en till två gånger per timma till de flesta populära destinationer. Färjorna till Devonport går en gång i halvtimmen och turen över sundet tar ca 15 minuter. För 10 NZD får man som vuxen en t.o.r biljett. Färjorna går i princip från tidig morgon till sen kväll och på söndagar så går sista färjan tillbaka till Auckland vid halv elva. Det finns alltså gott om tid att sitta kvar på en restaurang och pimpla ett par glas vin och sedan åka tillbaks in till Auckland på senheten.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733976793[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734781234[/flickr]

PÃ¥ vägen över med färjan sÃ¥ pratade jag lite med en Nya Zeländsk kvinna som var i Auckland för att se Cirque de Soleil med familjen. Hon kom frÃ¥n södra delen av nordön och var nyfiken pÃ¥ vad vi tänkt se när vi är i Nya Zealand. Hon tyckte att vi absolut var tvungna att Ã¥ka ner till sydön och resa runt. Det är tydligen där man fÃ¥r uppleva det riktiga Nya Zealand. En biltur till Wellington längst ner pÃ¥ nordön tar Ã¥tta timmar, sedan är det en tur pÃ¥ 3 1/2 timmar över sundet innan man är pÃ¥ sydön. Har man tio dagar att avsätta sÃ¥ hinner man sedan se det bästa av det som sydön har att erbjuda. Det lät onekligen spännande och det känns dumt att inte Ã¥ka dit nu när man ändÃ¥ är här. Det är ju inte som att man direkt kommer att ha möjlighet att Ã¥ka tillbaka och göra det senare? (Inte inom de närmsta Ã¥ren i alla fall!) Vi har lagt det pÃ¥ vÃ¥r ”att göra”-lista och förhoppningsvis har vi tid lite längre fram mot sommaren att hitta pÃ¥ nÃ¥got sÃ¥dant.

När vi klev i land i Devonport så gick vi till Devonport Chocolates som är en omtalad liten chokladfabrik. Vi tittade runt i den lilla presentshoppen och köpte var sin exklusiv chokladbit att spara till efter lunchen. Hit måste jag återvända för att köpa julklappar sedan när det blir dags att åka hemåt!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733983221[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734782192[/flickr]

Vi Ã¥t lunch pÃ¥ en restaurang pÃ¥ huvudgatan och kunde till och med sitta ute och äta! Inte illa för att vara mitt i vintern 🙂 Vädret var dock ganska typiskt Auckland och det växlade mellan duggregn och solsken med en konstant frisk vind.
Efter lunchen knallade vi uppåt Mt Victoria som är en ganska hög kulle mitt i Devonport. Även denna kulle är en utdöd vulkan och toppen sträcker sig 87 meter över havet. Här finns en gammal fästning och i toppen av kullen finns en bunker och ett system av hemliga gångar som dock var stängda för besökare denna söndag. En bilväg går uppför kullen (jag finner Nya Zeländarnas drift att bygga högt belägna parkeringsplatser ganska underhållande) så man behöver inte slita ut benen i onödan om man är bekväm av sig. Kullen är inte lika hög som Mt Eden och det tog inte så lång tid att ta sig hela vägen upp. På toppen möts man av en fantastisk utsikt åt alla håll. Även om vädret var lite omväxlande så hade vi ganska klar sikt och vi stod på toppen ett tag och tog in geografin. En lustig detalj är ventilationsutloppen från bunkrarna i berget är målade röda och vita och är formade som jättestora flugsvampar.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734785550[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734783154[/flickr]

FrÃ¥n toppen kunde vi se ut till Norh-Head som sträcker sig ut som en spets i Hauraki-Gulfen. North-Head är den östligaste delen av norra Auckland och längst ute pÃ¥ spetsen ligger ytterligare en utdöd vulkan. Vi tog oss ner pÃ¥ östra sidan av Mt Victoria och knallade genom bostadsomrÃ¥den tills vi kom till en strand som ligger pÃ¥ norra sidan av North-Head. Det här var första gÃ¥ngen man stod öga mot öga med det mäktiga Stilla Havet och vi kunde gÃ¥ och doppa händerna i vattnet. Vattentemperaturen lÃ¥g enligt uppgift pÃ¥ beskedliga 16 grader – definitivt ok för ett bad och Ã¥terigen inte illa för att vara mitt i vintern! Badbyxorna hade vi dock lämnat hemma, sÃ¥ det fÃ¥r bli en annan gÃ¥ng. När vi gick utmed stranden sÃ¥ lättade molnen och regnet försvann. Palmer utmed stranden och strandvillor, träd och en regnbÃ¥ge blev intensivt fotograferade. Om norra Nya Zeland kan vara sÃ¥ här vackert sÃ¥ är verkligen förväntningarna höga pÃ¥ sydön!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733992935[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734791660[/flickr]

När klockan närmade sig fyra så började solen sjunka en aning och färgerna och ljuset förändrades vilket gjorde hela omgivningen ännu mer hänförande. Vi tog oss upp på vulkankullen längst ut på udden och vi stannade flera gånger på vägen upp och bara tittade. Vänder man blicken åt nordöst (vilket man lockas att göra) så dominerar Rangitoto Island blickfånget. Rangitoto är det senaste tillskottet till the Auckland Volcanic Field och toppen sträcker sig 260 meter över havet. Vulkanen bildades för inte mer än ca 700 år sedan, men är nu att betrakta som utdöd. Mer om Rangitoto kommer troligen i ett inlägg till nästa helg då vi planerar en utflykt dit mot slutet av veckan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733997559[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733999885/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733998113[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733998427[/flickr]

Från toppen hade vi en utsikt över Stilla Havet och de närliggande öarna i öster och hela Aucklandområdet i väster. Allt eftersom solen sjönk så bäddades staden in i ett lågt dis som gav en nästan magisk utsikt.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734000671[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3734801776[/flickr]

Vi tog oss ner på västra sidan av kullen och knallade tillbaka mot Devonport. På vägen stannade vi till på The Masonic Tavern (en av Nya Zealands äldsta pubar/barer) som ligger intill en liten strandremsa vid korsningen av Church Street och King Edwards Parade. Vid ett bord vid fönstret intog vi ett glas vin och en korg pommes frites och tog igen oss efter den ganska långa promenaden. Utanför fönstret gick solen ner och på stranden på andra sidan sundet tändes gatlyktorna. På färjan på vägen tillbaks till Auckland kunde vi stå på däck och beskåda Aucklands skyline upplyst av strålkastare och neon.

På vägen hem utmed Queen Street så kunde vi konstatera att detta nog var en av de bästa dagarna hittills i Auckland. Sabina och Claire hoppade på sin buss och jag, Per och Rune knallade hemåt.

Imorgon börjar vi jobba med exjobbet, men vi har kommit överrens om att inte betrakta detta som slutet av semestern – jag tror det gÃ¥r att kombinera semester med hÃ¥rt arbete för dagar som denna ger verkligen energi och avkoppling som man säkert kommer att behöva framöver.

All Blacks vs Wallabies

[flickr]http://www.flickr.com/photos/kiwi/24658087/[/flickr]

I lördags mötte Nya Zealands ”All Blacks” Australiens ”Wallabies” i Tri Nation Cup. Det handlar om rugby alltsÃ¥. All Blacks är ett av de mest framgÃ¥ngsrika lagen i idrottshistorien och har vunnit 75% av alla matcher som de nÃ¥gonsin spelat. I Sverige pratas det sällan om Rugby pÃ¥ nyheterna, men Rugby World Cup (som 2011 hÃ¥lls i Auckland) är faktiskt världens tredje största idrottsevenemang! Nya Zeländarna gillar alltsÃ¥ sina All Blacks och det märks pÃ¥ gatorna och i nyheterna att de är omtyckta. All Blacks är ökända för den krigsdans, en ”haka”, som de utför före inledningen av varje internationell match. Det är en dans som genomförs stÃ¥endes bredbent vända mot fienden. När 22 rugbykillar pÃ¥ >100 pannor genomför den sÃ¥ inger det verkligen respekt!

Vi gick till Father Ted’s – en irländsk bar nÃ¥gra kvarter ner pÃ¥ stan tillsammans med vÃ¥r danske vän Rune för att se pÃ¥ matchen. När matchen skulle till att börja sÃ¥ trillade det in studenter frÃ¥n AUT som vi kände igen och vi hade sedan sällskap med nÃ¥gra tyskar, schweizare, danskar och ytterligare nÃ¥gra svenskar under matchen. Ölen flödade och när matchen var slut stannade vi kvar och hade det allmänt trevligt i nÃ¥gra timmar. Telefonnummer byttes och nu har vi ytterligare nÃ¥gra vänner här nere. Det är kul att de flesta här nere är sÃ¥ trevliga och utÃ¥triktade 🙂

Hur gick matchen då? Jo, All Blacks slog Wallabies med 22-16. Efter att ha legat under i första halvlek så säkrade man segern i andra.

Vad tycker jag om rugby dÃ¥? Jag har aldrig sett en match förut, sÃ¥ det här var en ny upplevelse för mig. Det är en sport där väldigt mycket stÃ¥r pÃ¥ spel i varje vändning dÃ¥ poängutdelningen vid en ”try” eller en ”conversion” är god (kolla wikipedia – jag har dÃ¥lig koll :)). Vi kommer med all säkerhet titta nästa gÃ¥ng All Blacks spelar! Det var en grym kväll!

Mount Eden

Vi har haft ganska mycket ”ledig” tid här i början av vÃ¥r Aucklandsvistelse. Vi börjar med vÃ¥rt exjobb pÃ¥ mÃ¥ndag först och innan dess har vi bara en introduktion för all postgraduates som är imorgon torsdag. Idag passade vi pÃ¥ att göra en liten utflykt. Vädret imorse var väldigt lovande, sÃ¥ vi bestämde oss att utforska Mount Eden som vi kan se frÃ¥n vÃ¥ra sovrumsfönster. Mount Eden är en utdöd vulkan som senast hade sitt utbrott för ca 15,000 Ã¥r sedan. Den utgör det högsta landomrÃ¥det i AucklandomrÃ¥det och toppen reser sig 196 meter över havet. Utsikten matchar alltsÃ¥ den som man fÃ¥r om man tar sig upp i toppen pÃ¥ Sky Tower. Där har Mt Eden fördelen att det är gratis att ta sig upp pÃ¥ toppen. Mt Eden var före kolonialtiden fortifierad av maoriska stammar och spÃ¥r av detta finns kvar än idag. Kratrarna har pÃ¥ senare tid använts som vattenreservoarer och New Zealand Post Office har haft stora antenner för VHF-kommunikation pÃ¥ berget. I dagsläget är det främst ett turistmÃ¥l även om bergssidorna ibland används som betesmarker för boskap.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723042168/[/flickr]

Vi valde att promenera till foten av vulkanen och hemifrÃ¥n oss tar det ungefär en halvtimme att ta sig dit. Ett alternativ är att ta buss 274 som gÃ¥r utmed Mt Eden Road och stannar vid foten av berget. PÃ¥ vägen dit gick vi igenom stadsdelen Mt Eden North – ett omrÃ¥de som bestÃ¥r av bÃ¥de bostäder och mindre industrier och kontor. Mt Eden Road som gÃ¥r genom omrÃ¥det är kantad av smÃ¥ butiker, restauranger och kontor. Här märks att det är fler kiwis (Nya Zeländare) som bor och arbetar än inne i CBD där mÃ¥nga restauranger och affärer ägs av asiater (i alla fall i vÃ¥ra kvarter). Utmed vägen gick vi förbi Galbraith Brewing Company – ett litet brygger med starka engelska anor. Där brygger man främst Ale pÃ¥ fat och man har en egen engelsk pub i huset. Vi skulle givetvis vidare mot Mt Eden, men gjorde en minnesanteckning om att stället nog är värt ett Ã¥terbesök.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722231065/[/flickr]

Promenaden upp för Mt Eden är ganska behaglig och det finns både branta stigar som går rakt upp mot toppen samt stigar som slingrar sig runt berget för en bestigning som är mer skonsam mot benen. För den riktigt bekväma så går det en bilväg ända upp till toppen, men jag tror att en del av upplevelsen går förlorad om man inte bemödar sig att bestiga berget för egen maskin. Stigarna går genom härligt grön vegetation och det är en blandning av barrträd och palmliknande träd som möter en på vägen upp.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723043176/[/flickr]

När man närmar sig toppen så tar gräslandskapet över och man får knalla på stigar mellan härligt grönt och saftigt gräs den sista biten upp på berget.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722233199/[/flickr]

Kratern som dominerar landskapet på toppen av berget är 50 meter djup, men det var svårt att få en uppfattning av avståndet när man står och tittar ut över kanten. Stigar går ner till botten av kratern, men vi bemödade oss inte att ta oss ner dit. Skyltar avrådde dessutom besökare från att ta sig ner i kratern för att bevara landskapet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3723045582/[/flickr]

Väl uppe pÃ¥ toppen sÃ¥ möts man av en majestätisk utsikt i alla vädersträck och man ser i princip hela AucklandomrÃ¥det ifrÃ¥n toppen. I norr tornar skyskraportna och Sky Tower i CBD upp sig och i väster sträcker sig förorterna ut och möter Waimanu Bay. I öster ligger förorterna Grafton och Newmarket och i längre bort vid horisonten kan man ana öppet hav – där bereder Stilla Havet ut sig och närmaste landmassa bortom de närliggande öarna är Sydamerika. I söder ligger själva stadsdelen Mt Eden och Epsom och bortom dem kan man skymta bukten Big Bay.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3722235427/[/flickr]

Vi höll oss kvar på toppen rätt länge och tog in omgivningarna. Vädret var på vår sida även om det var lite disigt och molnigt vilket gjorde att bilderna inte blev så klara som man kunde önskat. Vi knallade långsamt nedåt och tillbaka hemåt längs Mt Eden Road. Vi mötte en kines på ett övergångsställe som var nyfiken på vilket språk vi pratade och han hjälpte till att orientera oss i området och pekade ut vilka stadsdelar som låg i vilka vädersträck. Han pekade dessutom ut en italiensk restaurang åt oss när vi nämnde att vi var på jakt efter ett ställe att äta. Vi följde hans tips och restaurangen visade sig vara toppen. Italiensk pizza med gorgonzola, parmaskinka, ruccola och valnötter för 10NZD (ca 50 kronor) tyckte vi var en bra lunchdeal. Per åt ugnsgratinerad pasta som öven den var mycket välsmakande. Även denna restaurang lär vi återvända till då den bara ligger ungefär 10-15 minuters promenad hemifrån.

Vi knallade förbi en rätt imponerande grafittimålning på vägen innan vi gick hemåt. Efter en rejäl promenad och bergsbestigning så var det gött att slappa lite på rummet.

Alla bilder från utflykten finns i galleriet nedan:

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157621359327809″]

Jetlag och anpassningar

Nu har det snart gått en vecka sedan vi lämnade Sverige. Vi är inne på vår sjätte dag i Auckland och vi börjar bli ganska hemmastadda nu. Jetlagen börjar släppa, men den där riktiga djupa nattsömnen har inte riktigt infunnit sig än. Det jag inte tänkt på är att tidsomställningen påverkar även måltidsrytmen, så ibland har det blir man hungrig på väldigt konstiga tider. Räknar dock med att vara återanpassad inom ett par dagar.

Vi har ägnat veckan åt att orientera oss i staden och att göra oss hemmastadda i lägenheten. Vi har bland annat varit på en japansk 3-dollarsbutik där allting kostar just 3 dollar. Där har vi kunnat köpa galgar, kökstillbehör, ett par små trasmattor, dokumentsamlare och annat praktiskt. Vi har även hittat en kinesisk supermarket några kvarter bort där vi handlade på oss en massa mat till skafferiet. Vi har knallat runt rätt mycket nere i CBD (Central Business District) och i omgivningarna kring vårt boende. Vi har hittat en buss som tar en gratis runt i en cirkel i CBD vilket är väldigt bekvämt om man ska åka och handla. I området Britomart som ligger nere i hamnen så finns det en del större varuhus där vi bland annat handlat ett par lampor och en ny kudde till lägenheten.

Aucklands CBD har en väldigt varierande topografi och mÃ¥nga gator är väldigt branta. Detta gör att man oftast inte kan se slutet pÃ¥ den gata man har framför sig och det gör att man ganska lätt blir desorienterad. Det är kul att upptäcka staden och även om det är en storstad sÃ¥ är inte avstÃ¥nden inom CBD särskilt stora. Häromdagen var vi nere i hamnen och tittade ut över sundet och de öar som ligger nära Auckland. Det gÃ¥r regelbunden färjetrafik ut till öarna och det finns mycket att se därute. Man kan bland annat Ã¥ka pÃ¥ en ”food and wine tour” där man besöker nÃ¥gra av de vinodlingar som finns pÃ¥ öarna i närheten. Det var svÃ¥rt att greppa att det var Stilla Havet som vi stod och sÃ¥g ut över, men färgen pÃ¥ vattnet gav ledtrÃ¥dar om att det inte var Östersjön i alla fall. I hamnen Ã¥t vi lunch pÃ¥ kaffekedjan Esquires. Köper man nÃ¥got hos dem sÃ¥ fÃ¥r man en timmas (eller 60MB) av trÃ¥dlöst internet utan kostnad. Gratis internet är sällsynt här, sÃ¥ det är ett utmärkt sätt att hÃ¥lla sig uppkopplad. Kaffet hÃ¥ller dessutom en minst lika bra nivÃ¥ som Starbucks.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719871790/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719875414/[/flickr]

Igår var vi första gången på AUT och genomgick vår International Student Orientation. Det var en dag bara för de nya internationella studenterna och det var bra att få lite koll på hur universitetslivet här fungerar. Vi var nog ca 300 personer från 25 olika länder som deltog i orienteringen. Det var ganska häftigt att se så mycket folk från så vitt skilda delar av världen i ett rum. Vi träffade ett gäng skandinaver och ett par tyskar som vi bytte nummer med. Mot slutet av dagen fick vi våra student-id kort och därmed var antagningsprocessen avslutad. Det enda som återstår nu är att få våra student-visum. Vi firade att allt gått bra med att gå ut och dricka lite öl med några av våra nyfunna vänner.

På torsdag ska vi på orientering med alla Postgraduate studenter inom vårt utbildningsprogram och då ska vi få lite mer information om kurser, scheman och vi ska få träffa den personal som vi kommer att ha kontakt med i våra studier. På måndag i nästa vecka börjar sedan terminen och vi ska då sätta igång med vårt exjobb på riktigt. Vår handledare, Tony, är i Europa denna vecka, så vi har inte haft möjlighet att träffa honom ännu.

Man har fått göra en hel del anpassningar här nere. Mycket som är gratis i Sverige kostar här pengar. Som student i Uppsala är man bortskämd med snabbt (och billigt) internet i sin studentlägenhet. Här betalar vi 10/20 eller 30 NZD per vecka för en uppkoppling med 1/3 eller 5 GB begränsning på mängden förbrukad trafik. Även när man är på skolan så får man snällt betala för den trafik man förbrukar. Där ligger kostnaden på 2 eller 7 cent per förbrukad MB beroende på om man ansluter under dagen eller på kvällstid. Där går även all trafik via en proxy vilket gör att jag inte får varken mailen, Skype, MSN eller flickr-uppladdningar att fungera.

Tvättstugan hemma i Sverige kan visserligen vara bökig att hitta lediga maskiner i, men den är i alla fall gratis. Här kan man tvätta i en av fyra maskiner i källaren till en kostnad av 3 NZD per tvätt eller torkcykel. Alternativt kan man gå till en tvättomat i närheten, men priserna där är ungefär desamma. Som tur är behöver vi bara tvätta kläder då vi får handdukar och lakan bytta en gång i veckan (samtidigt som de städar lägenheten).

Att äta ute är dock billigare än i Sverige. Kycklingpasta och en kaffe (lite finare) kostar ca 60 kronor på Esquires och bra thai/kina-mat på en food-court kostar ca 40-50 kronor. Hemlagad mat blir dyrare då vi ännu inte hittat någon bra stormarknad att handla på.

Vädret har varit ganska varierande med ungefär tre dagar regn och tre dagar sol. Vädret verkar ändra sig väldigt hastigt eftersom femdygnsprognosen ser olika ut varje gÃ¥ng man tittar pÃ¥ den. Vintern här nere är ändÃ¥ relativt angenäm jämfört med i Sverige. Temperaturen pÃ¥ dagen ligger pÃ¥ ca 10-14 grader och pÃ¥ natten och morgonen kryper den nedÃ¥t 5-9 grader. Det blir inte sÃ¥ stora variationer under dygnet och även om det regnar och blÃ¥ser ute sÃ¥ är det ingen isande kyla i vinden som man kan uppleva hemma i Sverige. 1:a september är den första ”officiella” vÃ¥rdagen här i Nya Zealand och det är sex veckor dit. Det ska sedan bli intressant att se hur vÃ¥ren ter sig här nere 🙂

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719059789/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719872964/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719875172/[/flickr]

Framme i Auckland РF̦rsta intrycken

Som ni kanske förstÃ¥r sÃ¥ har jag skrivit de senaste inläggen nu när vi har kommit fram till Auckland. Huvudet har varit fullt av intryck – dels frÃ¥n resan, dels frÃ¥n snabbvisiten i Bangkok och kanske främst frÃ¥n vÃ¥ra första dagar och timmar här i Auckland.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719555786/[/flickr]

Första dagen ägnade vi åt inflyttning i vår lägenhet. Bilderna som vi sett på boendets hemsida stämmer väl i och för sig överrens med verkligheten, men de är nog tagna med extrem vidvinkel och när lägenheterna varit nybyggda. Det är alltså lite mindre och lite mer nergånget än vi kanske tänkt oss. Nivån är ändå acceptabel och vi har varmvatten och värme som fungerar. Lägenheten består av två rum samt en liten kokvrå som förbinder de båda med en liten hall. Vi har även ett badrum såklart med dusch, toalett och handfat. Per har i sitt rum en dörr som går att öppna så att man fäller upp en del av väggen i lägenheten. Med denna öppnad så får vi en mer öppen planlösning och det blir nästan som ett litet litet allrum när man kommit in i lägenheten. Vi kanske skaffar ett litet fällbord som vi kan ställa där så att vi får en liten mathörna. Som det är nu så har vi nämligen ingen dedikerad matplats.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719871542/[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719057917[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718907973/[/flickr]

Lägenheten ligger i det ena av tvÃ¥ 19-vÃ¥ningshus som utgör Princeton Student Apartments. Här gÃ¥r att hyra bÃ¥de pÃ¥ kort och pÃ¥ lÃ¥ng tid och vi är inbokade till den 20:e december. Varje vÃ¥ningsplan delas av 8 studenter och det bor alltsÃ¥ strax över 300 personer i hela komplexet. I källaren finns tvÃ¥ restauranger, bÃ¥da med asiatisk prägel. Asiatiska studenter verkar utgöra majoriteten av populationen i huset och i de övriga studentboendena som finns i närheten. AUT’s egna Wellesley Student Apartments ligger en bit upp för gatan. Utsikten frÃ¥n mitt rum är i sydlig riktning och tittar jag Ã¥t höger ser jag Symonds Street, rakt framÃ¥t har jag Mount Eden och till vänster har jag parkomrÃ¥det Auckland Domain med Auckland War Memorial pÃ¥ toppen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718892815/[/flickr]

Vi tog en tur ned i Central Business District (centrum) och lyckades hitta till Auckland Sky Tower. Vi såg några tappra personer som hoppade från tornet, hängandes i en säkerhetslina som bromsar fallet en bit ifrån marken. Detta kallas Sky Jump och är en omåttligt populär attraktion i Auckland. Det kostar 175 NZD första gången och sedan 75 NZD efterkommande gånger som man hoppar. Per har sagt att han vill hoppa någon gång under vår vistelse och jag kanske vågar göra honom sällskap.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719599500/[/flickr]

I närheten av Sky Tower hittade vi ett Starbucks café (det finns 18 stycken i Auckland) där vi slog oss ner i ett par skinnfÃ¥töljer. Jag tog min standardbeställning: double, tall, vanilla latte och när jag sjönk ner i stolen sÃ¥ började de spela R.E.M. i musikanläggningen pÃ¥ caféet. Troligen bara ett sammanträffande, men kombinationen fick mig att känna mig hemma och välkommen pÃ¥ nÃ¥got sätt 🙂 Nämnde jag att vi har ett Starbucks tvärs över gatan frÃ¥n lägenheten? 🙂

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3718740069/[/flickr]

Första dagen gick fort och vi hann inte med att se så mycket av staden innan vi gick hemåt. Efter att ha varit på resande fot i närmare 40 timmar och efter att ha traverserat tio tidszoner så var vi både utmattade och jetlaggade. Detta blev extra påtagligt när vi skulle leta oss hemåt då vi gick ordentligt fel och fick gå i säkert 45 minuter extra för att hitta tillbaka. Vi kämpade för att hålla oss vakna under kvällen för att sedan kunna sova när det är natt här på riktigt. Vi orkade hålla oss vakna till ca 21 på kvällen då vi tyckte att det var okej att lägga sig. Vi vaknade sedan ganska tidigt på morgonen efter, men det var ett bra första steg för att justera kroppens tidsuppfattning.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3719876008/[/flickr]

Det kanske mest slående kontrasten här är ju att det är vinter. Detta innebär att temperaturen på natten och morgonen ligger kring 5 grader och under dagen klättrar den till kanske 10-14 grader. Hamnar man dock i solen så är det väldigt varmt och gott och här värmer, till skillnad från i Sverige, solen även mitt i vintern. En nackdel med vintern är också att solnedgången kommer väldigt tidigt. Vid 17-tiden börjar det mörkna och ungefär 17.40 är det helt mörkt ute.