Jag har satt mig i den kniviga situationen att jag vill fortsätta blogga, men jag har inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om. Kanske beror det på att jag inte fick till någon riktig avslutning på hela Nya Zeeland äventyret.
Det senaste inlägget handlade i alla fall om flygresan hem. Men frågan är vad som hände sen? Jag kan sammanfatta månadsvis:
December: Första dagarna i Uppsala hos syster. Jetlag. Snökaos. Kallt. Mot Göteborg. Kärt återseende. Eddie Izzard Live. Jul i Vänersborg. Nyår i Göteborg bara Anna och jag. Sa jag att det var kallt?
Januari: Tid i Nyköping. En vecka i Uppsala. Orkade inte omtenta. Exjobbet i handen.
Februari: Kall månad i Göteborg. Tömde lägenheten i Uppsala. Första flytten. Vinter-OS. Nova Forum.
Mars: Ny lägenhet! Andra flytten. Plugg på distans. Kul besök. Förrådstömning. Vårtecken.
April: Plugg. Sälen! Syster fyllde år. Vår. Jobbsökande.
Det var väl en bra sammanfattning?
Ska jag vara ärlig så går det inte en dag då jag inte tänker tillbaks till tiden på Nya Zeeland. Och längtar. Längtar tillbaks till Sydön och vår roadtrip. Nu känns det enormt långt borta. Det var nog just det som gjorde det så speciellt – att vi var så långt borta. Bara vi två i och vår husbil. Allt kändes så okomplicerat och friheten var total. Hoppas inte Anna tycker det är jobbigt att jag har fått svårare att leva i nuet. Nuet är lite tråkigt just nu bara. I väntan på att jobbansökningarna ska ge resultat och med ett händelserikt halvår bakom mig så är det lättare och roligare att se framåt eller bakåt. Ni som känner mig vet dock att jag är en realist och rätt optimistisk ändå, så det är inte så att jag deppat ihop totalt. Livet går upp och ner bara helt enkelt. Den som inte vet vad jag talar om vågar inte ta chanser och lever nog ett rätt tåkigt liv.
Framåt och uppåt! På söndag fyller jag 26…
Inga kommentarer ännu.
Bli den första att kommentera!
Lämna en kommentar