Hemresan (med mycket flygsnack)

Nu har det snart gått en månad sedan jag åkte hem från Auckland, och sedan dess har det rullat på i ett högt tempo. Har åkt skytteltrafik mellan Uppsala-Nyköping-Göteborg-Vänersborg och har nog avverkat en bit över 250 mil bakom ratten sedan jag kom hem.

Även om det har gått en månad så har jag inte hunnit rapportera något om hemresan och om tiden därefter.

Morgonen då vi skulle checka ut så hade vädret bytts från sommrigt och vackert till regn och blåst som mer påminde om höst. Sista promenaden ned till busshållsplatsen gick i lätt springfart och vädret gjorde det aningen lättare att ta avsked av Auckland. Vi hade gott om tid när vi kom fram till flygplatsen där incheckningsdisken nyss hade öppnat när vi anlände. Det var ett nervöst ögonblick när jag slängde upp min resväska på rullbandet. Jag var övertygad om att den vägde en bra bit mer än när jag kom till Auckland fem månader tidigare. 21,8 kg stod det dock på vågen och det rörde sig alltså om så lite övervikt att man inte bemödade sig att ta betalt. Tur var dock att kvinnan i disken inte vägde mitt handbagage som hade utökats från en ryggsäck vid ankomsten till en sportbag + datorväska nu vid avresan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199224829/[/flickr]

Det var lite mer än en timma tills det var dags för ombordstigning när vi passerat säkerhetskontrollen, så det fanns lite tid för en macka och lite flygfotande. Emirates Airbus A380-800 från Dubai via Melbourne anlände medan vi satt och väntade och jag fick chansen att ta några närbilder på bjässen som jag berättat om i ett tidigare inlägg då Anna anlände. Air New Zealand, Quantas och andra bolag som trafikerar Melbourne-Auckland får utstå hård konkurrens från Emirates som för relativt låga kostnader lätt kan förlänga sträckan Dubai-Melbourne till Auckland med sin A380. Stora flygplan som Airbus A380 dockar i Auckland vid nybyggda gate 15 eller 16 där det finns jetbroar som når även översta våningen. Bredvid Emirates maskin stod en 747-400 från Cathay Pacific som strax skulle avgå mot Hongkong. Gångbroarna mellan internationella terminalen och gaterna 15 och 16 bjöd på många fina vinklar att fota händelser på plattan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199287393/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199274155/[/flickr]

Andra flygplan vid gaterna var en B777-300ER från Singapore Airlines som just var på väg att taxa ut. En halvtimme senare kom en Emirates A340-500 och tog dess plats.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199989720/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199247009/[/flickr]

Världens mest kraftfulla flygplansmotor, General Electric GE90-115B. Jämför storleken med människorna till vänster!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199988598/[/flickr]

Air New Zealand och Quantas hade även ett par Boeing-maskiner av olika varianter (767, 777, 747)  ståendes på plattan i väntan på flygningar senare under dagen.

Som jag berättat i tidigare inlägg så gick även hemresan med Thai Airways. TG492 tog oss från Auckland till Bangkok ombord på en Boeing 777-200ER med registrering HS-TJV. Thais 777-200ER används på långflygningar och är utrustade med AVOD och individuella TV-skärmar i ryggstöden. Flygningen som tar 12 timmar går därför mycket snabbare än man tror. Jag hade en plan att försöka hålla mig vaken under den första sträckan för att sedan sova under flygningen Bangkok-Stockholm. Sträckan Auckland-Bangkok verkar vara populär då både dit- och hemresan varit i det närmaste fullbokade. Vid första serveringen var det förstås trerätters med fisk som huvudrätt. Senare under flygningen bjöds det på en lite lättare nudelrätt. Jag betade av en hög med filmer som fanns att tillgå och det var inga problem att hålla sig vaken under flygningen. Thai har även utrustat sina 777-200ER med kojer för besättningen som ligger i utrymmet ovanför bagagehyllorna precis under taket i mitten av flygplanet. Utrymmet nås via en trappa bakom en dörr i mitten av kabinen. Detta gör att besättningen som har viloperiod under långflygningar som denna ej behöver ta upp platser i kabinen som istället kan nyttjas av betalande passagerare.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4200004864/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4200009738/[/flickr]

När vi kom fram till Bangkok hade vi 3 timmar tills TG960 mot Stockholm skulle avgå. Vi skramlade ihop de sista Thailändska slantarna vi hade sedan nedresan och bunkrade upp på lite godis och snacks för vänteperioden. Bangkok-Suvarnabhumi är nog den minst människovänliga flygplats jag väntat på. Enorma terminalbyggnader i stål och glas med dunkel belysning och förvånansvärt dåligt med sittutrymme bidrar till en rätt ogästvänlig miljö som är svår att koppla av i.

Vårt flyg till Stockholm drabbades av ett sent gatebyte, troligen på grund av byte av flygplan i sista minuten, så ombordstigning skedde via buss ut till vårt flygplan som var parkerat ute på plattan. Att boarda en 747:a via endast en trappa tar tid, så avgången blev försenat en bra stund. Vårt plan, en B747-400 med registrering HS-TGY är en av Thais äldre 747:or (togs i trafik 1998) och har samma stolskonfigurering som vid introduktionen. Nackdelen med detta är att man ej har personlig TV i stolen, men den stora fördelen är att benutrymmet är relativt generöst tilltaget och fotutrymmet blockeras ej heller av databoxen för AVOD-systemet. Man kör enligt uppgift dessa äldre konfigurationer på linjer till Skandinavien då de trafikeras av främst charterturister som är vana vid en lägre standard. Vårt plan hade dessutom inte blivit ommålat i Thais nya färgschema, så det var en viss skillnad från vår 777:a på den föregående sträckan som bara hade drygt två år på nacken. En bläddring i mitt bildarkiv visar att jag faktiskt fotat just detta plan för 7 år sedan vid ett besök på Arlanda (dock ej min bild nedan!).

[flickr]http://www.flickr.com/photos/stmaartenpiloot/3822937688/[/flickr]

Flygningen till Stockholm tog drygt 11 timmar. Efter en sen middag bestående av fläskfile med pasta så kunde man luta stolsryggen bakåt. Jag beställde in öronproppar och ögonskydd och drog en filt över mig. Sedan lyckades jag sova av och till ända tills frukosten serverades strax innan klockan 5 på morgonen svensk tid.

Efter frukosten var det lönlöst att försöka sova igen då många av barnpassagerarna hade vaknat till liv och hade lite av lekstuga i kabinen. Vi hade dock bara en knapp timma kvar till Arlanda, så det var uthärdligt.

Vid landningen på Arlanda kunde vi ana ett vitt landskap i mörkret utanför fönstret. Nu var vi hemma. Hemma i vintern. Overkligt, även om kylan vid avstigningen var en påminnelse om vilken årstid och världsdel vi befann oss i.

Micke (min blivande svåger) mötte upp oss i ankomsthallen. Klockan närmade sig halv nio innan vi var framme i Uppsala och solen verkade dröja en oändlighet innan den gick upp. Vid den här tiden så skulle solen skina minst två timmar till i Auckland.