Ã…ter till Rotorua

För er som missat det, så skriver jag nu de sista inläggen om Annas besök hos mig i Auckland. Vi är nu framme vid de sista dagarna och närmare bestämt onsdagen den 28:e oktober.

Per och jag hade möte inbokat (som vanligt) med vår handledare Tony på morgonen. Jag hade inte dragit många strån till stacken under den gångna veckan (enligt överenskommelse), men Per hade jobbat på bra med vår experimentella mjukvara. Viktigaste frågan på agendan var förberedelserna inför konferensen i Wellington i november. Vi hade förberett ett abstract, en sammanfattning av det arbete som vi ville presentera, som vi nu var klara att skicka in.

On the road again

Dagens l̴t: On the Road Again РWillie Nelson

Efter mötet skyndade jag upp till lägenheten för att möta Anna och vi kilade sedan ner till biluthyrningen i Parnell för att plocka ut vÃ¥r bil. En silvrig Nissan Pulsar fick vi lÃ¥na och efter att ha vant sig vid att köra en nÃ¥got sömnig campervan i tvÃ¥ veckor, sÃ¥ var det som att sätta sig i en sportbil i jämförelse. Bilen var lustigt nog utrustad med en Minidisc-spelare, nÃ¥got jag aldrig sett i en bil förut, sÃ¥ vÃ¥ra cd-skivor frÃ¥n trippen pÃ¥ sydön var nu värdelösa. Men det spelade ingen roll. När vi rullade ut frÃ¥n parkeringen sÃ¥ nynnade vi pÃ¥ lÃ¥ten som vi spelat sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger när vi gett oss ut pÃ¥ nya äventyr pÃ¥ sydön…

”On the road again
Goin’ places that I’ve never been.
Seein’ things that I may never see again
And I can’t wait to get on the road again.”

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100499006/[/flickr]

Vi susade söderut pÃ¥ SH1 mot the Thermal Explorer Highway som gÃ¥r till Rotorua. Trafiken var värst pÃ¥ väg ut ur Auckland, men den glesnade när vi närmade oss den lilla staden Huntly. Där stannade vi en snabbis och tog ett kort pÃ¥ det ”fina” kolkraftverket som kastar sin skugga över det lilla samhället. Det här skulle nog vara en av de sista platserna jag skulle bosätta mig i pÃ¥ Nya Zealand om jag fick bestämma.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100499060/[/flickr]

Vi stannade i Cambridge och Ã¥t lunch pÃ¥ ett hak invid vägen och passade pÃ¥ att ögna igenom avsnittet om Rotorua i Lonely Planet. Efter ytterligare nÃ¥gon timmas bilfärd sÃ¥ var vi framme i Rotorua. Vi checkade in pÃ¥ Astray – samma ställe som vi bodde pÃ¥ första gÃ¥ngen vi var i Rotorua (i juli, bara nÃ¥gra veckor efter vi kommit til NZ). Nu slapp vi dock bo i en sovsal eftersom vi hade bokat in oss i ett av deras dubbelrum. Rummet var väldigt fräscht och fint och till och med handikappanpassat, sÃ¥ badrummet var rätt gigantiskt.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4099741951/[/flickr]

Vi tog en promenad ner till parken som ligger mitt i stan där det finns lite bubblande lerpölar och annat mysigt. Jämfört med förra gången jag var där, i slutet på juli, så var det nu strålande sol och buskar och träd hade slagit ut i grönska.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4099745069/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100502832/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100504026/[/flickr]

Whakarewarewa Forest

Efter en promenad runt i staden, där butikerna nu höll pÃ¥ att stänga, sÃ¥ tog vi bilen till Whakarewarewa Forest som ligger alldeles intill byn Whakarewarewa som vi jag besökte när jag var här nere med Sabina, Colm och Anne i september. Whakarewarewa Forest kallas nÃ¥got kortare ”The Redwoods”, just för att här finns 6 hektar med Kalifornisk Redwood – ett av de största träden i världen. I 1900-talets början gjorde den Nya Zeländska regeringen en satsning pÃ¥ att hitta ett snabbt växande trädslag som kunde planteras pÃ¥ mycket av den mark som europeiska bosättare förstört i jordbrukssyfte. En mängd olika trädsorter frÃ¥n hela världen importerades och odlades upp pÃ¥ prov här i omrÃ¥det. Än idag finns en stor variation pÃ¥ trädslag i skogen, men det är Californian Coast Redwood som dominerar.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4099747801/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100506080/[/flickr]

Det högsta Redwood-trädet här i parken är 67 meter högt och har en diameter om 169 cm, men i deras naturliga hemvist i Kalifornien kan de bli uppåt 110 meter höga. Våra svenska tallar kan som en jämförelse bli uppåt 30 meter höga och granar kan nå uppåt 60 meter.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4099749875/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100507748/[/flickr]

Vi gick en av de många vandringsleder som finns i parken och sprang på många lokalbor som var ute och motionerade i skogen.

Polynesian Spa

Efter skogspromenad och senare kvällsmat tillbaka i stan pÃ¥ en nudelrestaurang, sÃ¥ var det dags för ett Ã¥terbesök pÃ¥ favoritstället i Rotorua – Polynesian Spa. Även denna gÃ¥ngen var det ganska glest med folk och lustigt nog var det Ã¥ter igen mest japaner där.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4100508344/[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3784470220/[/flickr]

Efter ungefär två timmar i poolerna så var vi så där skönt utvilade och sega i kroppen som man blir efter ett besök på spa. Promenaden hem gick genom ett spökligt tomt Rotorua och vår jakt på en affär som sålde godis fick oss att ta bilen fem minuter ut till en nattöppen stormarknad. I stan var allt stängt. Turistsäsongen hade inte riktigt dragit igång ännu.

Kvällstimmarna spenderade vi i sängen framför teven med Cadburys choklad och lite läsk. Det var sedan inga som helst problem att somna.