Waiheke Island med Anna…och förlovningen

Måndagen spenderade vi i Auckland så att Anna skulle få en känsla för staden. Vi började med en promenad i Auckland Domain för att sedan hamna i Parnell. Från Parnell gick vi sedan till Newmarket och sedan åt vi lunch uppe på Symonds Street. Vi hann även med en tur på K Rd innan orken helt försvann från benen. Dagen avslutades med middag hemma i lägenheten efter ytterligare en tur till Foodtown.

Tisdagen hade vi egentligen tänkt spendera pÃ¥ Rangitoto, men dÃ¥ vi hittade billiga biljetter till Waiheke Island med Fullers sÃ¥ fick det bli det istället. Tur och returbiljetter kostar 32 NZD, men pÃ¥ varje avgÃ¥ng finns ett visst antal ”Saver Seats” för 24 NZD som vi lyckades norpa Ã¥t oss var sin. BÃ¥tturen ut till Waiheke tar ca 40 minuter och vädret denna morgon var ganska klart med lite molntussar här och var pÃ¥ himlen.

Waiheke Island är den näst största ön i Haurakigulfen och den mest bebodda. Ön har ca 8,000 permanentboende invånare. Detta gör att Waiheke är den tredje mest bebodda ön i Nya Zealand efter Nord- och Sydön. Många invåndare pendlar in till Auckland medans andra jobbar med främst jordbruk (vinodling och boskap) på ön.

Väl framme på Waiheke så köpte vi var sitt busskort för dagen. Det är nästan ett måste om man ska hinna ta sig runt på ön med tanke på att det är ganska stora avstånd mellan de små samhällena. Busskort för en hel dag kostar 8 NZD, så det är ingen stor utgift direkt. Vi åkte först med bussen till Onetangi och den 1.87 km långa Onetangi Beach. Molnen kom och gick, men i sanden var det varmt. Vattnet var inte lika behagligt dock även om jag kunde knalla runt en stund i vågorna med byxorna uppdragna till knäna.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4056999881[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057735972[/flickr]

Från stranden går en promenadstig upp i bergen ovanför Onetangi och där gick vi runt och tittade på några av vingårdarna som ligger däruppe. Tyvärr besökte vi ön precis i slutet av lågsäsongen, så gårdarna hade ännu inte öppnat för vinprovningar som annars är ett populärt tidsfördriv på Waiheke. Det var ändock fint att vandra runt bland gårdarna och det var lite som att transporteras till sydfrankrike med vidsträckta kullar täckta av vinrankor i prydliga rader.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057010139[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057015801[/flickr]

Vi Ã¥t vÃ¥r medhavda lunch invid stranden i Onetangi innan vi tog bussen till Oneroa som är det mest bebodda omrÃ¥det pÃ¥ ön. Där finns en liten gata med souvenirbutiker, caféer och restauranger. Vi tog en kaffe pÃ¥ en restaurang och funderade lite pÃ¥ vad vi skulle göra med resten av dagen. Butikerna i Oneroa stängde rätt tidigt och vi var bÃ¥da ganska trötta efter vandringarna i Onetangi. Vi tittade snabbt pÃ¥ busstidtabellen för transport tillbaks mot färjeläget i Matiatia och satt sen och funderade pÃ¥ om vi skulle ge oss tillbaks mot Auckland. Jag fick dock syn pÃ¥ en skylt där det stod ”Beach” och tänkte att vi skulle passa pÃ¥ att se sÃ¥ mycket som möjligt när vi nu var pÃ¥ ön. Vi knallade ner till Oneroa Beach som är en av de mest populära stränderna pÃ¥ ön. Den ligger i en lite skyddad vik alldeles intill Oneroa. När tidvattnet är lÃ¥gt kan man kliva över ett par klippor i strandens västra del och komma till en liten avskild strand som kallas Little Oneroa Beach.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057778524[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057051649[/flickr]

Förlovningen

Jag hade planerat att fråga Anna rätt länge om vi skulle förlova oss. Det närmar sig säkert ett år av funderingar nu, men det rätta tillfället har inte riktigt infunnit sig. Jag bestämde mig då vi tidigt under Aucklandvistelsen besökte Devonport, att jag skulle ta med Anna dit och fråga henne då hon kom på besök. Jag hade till och med valt ut precis platsen det skulle ske på. Nu var vi dock på Waiheke, men eftermiddagssolen färgade vattnet och himlen vackert blå och molnen hade skingrats, så när vi satt där på en parkbänk utmed stranden med vågorna som slog in så kände jag att det här var det perfekta tillfället att fråga. Jag samlade mod i ett par minuter och sedan tog jag hennes hand och frågade. Svaret var precis det jag hade hoppats på, men Anna var nog lite förvånad att jag frågade. Jag har tidigare uttryckt den uppfattningen att ska man förlova sig så ska man banne mig gifta sig inom ett år. På senare tid har jag dock kommit fram till att vi inte har något att vänta på. Vi har precis firat 5-årsjubileum och att det är vi som ska spendera resten av livet ihop är liksom glasklart.

Vi hittade en fin restaurang uppe i Oneroa som hade öppet. Där kunde vi sitta på balkongen i solnedgången och äta nyfångad fisk och dricka lokalt odlat vin. En perfekt avslutning på en dag som vi kommer att minnas länge.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057062663[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4057059387[/flickr]

Precis när vi klev på färjan tillbaks mot Auckland så försvann det sista av kvällssolen från himlen och det var en upplyst skyline som mötte oss när vi kom tillbaks till färjeterminalen i stan.

Morgondagen skulle innebära jobb för min del och Anna skulle få en chans att utforska Auckland på egen hand.

4 reaktion på “Waiheke Island med Anna…och förlovningen”

  1. Grattis till förlovningen!
    Och herregud vilken vacker natur ni verkar ha där borta, Ã¥ngrar nästan lite att jag inte for till Nya Zeeland pÃ¥ utbyte när jag ser dina inlägg 😀

  2. Vänta bara tills jag kommer till att skriva om sydön! Där kan vi snacka om vacker natur 🙂
    Tackar för gratulationerna!

  3. Oj, nu snackar vi vuxenpoäng, stort grattis till er båda!

    Jag väntar med spänning på rapporten sydön (Milford sounds t.ex.!)!

  4. Grattis till förlovningen!
    Verkar ju toppen, Nya Zeeland!
    Hälsningar från ett höstruggigt och mörk Sverige.
    Kram
    Hasse & Lena

Kommentarer inaktiverade.