Waitomo

Sista dagen på vår roadtrip skulle innebära den längsta bilfärden hittills. Turen tillbaka till Auckland innebar ca 30 mils körning.Vi hade dock ett inplanerat stopp för dagen, nämligen Waitomo Glowworm Caves. Anne behövde vara på flygplatsen i Auckland senast vid fyratiden och vi räknade med att ett besök i Waitomo skulle ta ca 2 timmar. Därför blev det en ganska tidig morgon och vi lämnade nog vårt hostel strax efter åtta på morgonen. Turangi hade inte riktigt vaknat upp vid den här tiden på en söndag, så det fick bli frukost på Burger King. Enda sällskapet på restaurangen såhär tidigt var ytterligare några turister samt ett gäng skidåkare som uppenbarligen laddade för en dag i skidbackarna på Mt Ruapehu. Bilfärden gick utmed State Highway 41 mot Waitomo. Vi tänkte att det mest skulle vara en transportsträcka, men som så ofta på Nya Zealand så blir man överraskad över hur vackra omgivningarna är och vi stannade efter bara en kvarts körning och kunde beskåda följande utsikt:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922092747[/flickr]

Waitomo Glowworm Caves

Grottorna i Waitomo ligger i en dalgång mellan grönskande kullar med betande får och skogsområden i Waikato-regionen. Det rör sig inte om endast en grotta utan kalkstensbergen i området döljer ett flertal grottsystem av varierande karaktär. Waitomo Glowworm Caves är en av de som är mest tillgängliga för besökare. I andra grottor kan man ägna sig åt exempelvis Black Water Rafting där man glider fram på små flottar iklädd våtdräkt genom underjordiska vattendrag.

För oss var det lysmaskarna i Waitomo som var mest intressanta så vi hoppade på en guidad tur på ca 45 minuter som kostade 38 NZD. Fotografering var förbjuden under turen, så jag har inga egna bilder att visa upp inifrån grottorna.

Större delen av turen går genom underjordiska kalkstensformationer och man får lära sig vad som skiljer stalagtiterna från stalagniterna. 16 meter under jorden öppnar sig grottorna och man träder in i det som man kallar katedralen. Det är visst tradition att alla besökare sjunger något härunder och efter påtryckningar från guiden så blev det en Happy Brithday till en i gruppen som visst fyllde år inom ett par dagar. Sabinas karaoke-nerv var misstänksamt inaktiv.

Höjdpunkten på turen är när man i mörkret kliver ner i en båt som flyter i en underjordisk flod. Båten drivs framåt av guiden som drar i vajrar som är spända mellan väggarna i grottan. Från att man kliver i båten så får man snällt sitta tyst och hålla händerna stilla. Miljön i grottorna är hårt bevakad och varken ljud eller ljus tillåts störa ekosystemet som huserar turens huvudpersoner. När man lämnat den sista ljuskällan bakom sig och båten glidit ut i det okända så börjar lysmaskarna visa sig ovanför huvudet på en. Det är som en stjärnhimmel som uppenbarar sig ovanför båten. Tusentals grön-blå prickar lyser i neon-nyanser överallt i grottan. Maskarna kan tydligen tända och släcka sin lilla lampa som de vill och de förflyttar sig dessutom i grottan vilket gör att stjärnhumlen är i högsta grad levande. Stjärnhimlen reflekteras dessutom i det spegelblanka vattnet vid sidan av båten, så man känner sig verkligen inbäddad i upplevelsen. Turen genom grottan är ganska kort och snart ser man ett ljus framför båten igen och en stund senare lägger vi till vid en brygga som signalerar turens slut. Båtturen slutar där de urpsrungliga upptäckarna tog sig in i grottorna och när man tänker på det så måste det ha varit en helt otrolig upplevelse att på en flotte och med endast ett stearinljus i handen träda in i den här magiska världen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922881762[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922880138[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922095223[/flickr]

Bush Walk & Bird Strike

När grotturen var slutså hade vi ganska gott om tid över, så vi gick en kort promenad genom skogen i området. Promenaden gick genom regnskog och häftiga kalkstensformationer. Efter en kort promenad så övergår landskapet i grön betesmark och det känns lite som man träder in i Fylke ur Sagan om Ringen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922882336[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922096535[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922097105[/flickr]

Vi knallade upp för kullen som vi hade framför oss och ifrån toppen hade vi en bra utsikt över området. Vi tog lite gruppbilder här uppifrån och jag fick syn på en svartvit fågel som satt i en trädtopp i samma höjd som oss. Jag gick lite närmare och då lyfter fågeln och tar riktning rakt emot mig. Ett par meter framför mig så flaxar fågeln till och byter riktning. Det hela gick ganska fort, men jag hann ändå lyfta kameran och få en bild på fågeln i flykten:

[flickr]tp://www.flickr.com/photos/starbuck/3922883788[/flickr]

Vi åt lunch i närheten av grottorna på en liten restaurang på en kulle med utsikt över dalgången i Waitomo. Där åt vi friterade fiskkakor som visade utgöra den godaste lunchen på hela resan. Efter lunch var det dags att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka mot Auckland.

Summering

Smmanfattat så var det den bästa roadtrippen hittills! Vi hann se mycket och vi behövde inte spendera så mycket tid i bilen. På ett par timmar så kommer man ganska långt och då omgivningarna varierar snabbt och bjuder på vackra vyer så känns det som att tiden går fort under färden. Besöket i Whakarewarewa och utekvällen i Napier utgör nog höjdpunkterna på resan enligt mig.

Jag får tacka Sabina, Anne och Colm för en hemskt trevlig långhelg och hoppas att det här inte var den sista utflykten vi gör!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922097545[/flickr]