Turangi

En del i resesällskapet hade en tuff morgon som resultat av gårdagens festligheter. Själv var jag ganska pigg då jag druckit mycket vatten och gått av mig det värsta ruset på promenaden hem. Följdaktligen blev det jag som blev dagens chaufför. Vi började dock dagen med en ganska rejäl frukost på ett litet kafé en bit från vårt hostel.

Bilfärden gick tillbaka samma väg som dagen innan, mot Taupo, för att sedan fortsätta söderut utmed Lake Taupo med målgång i den lilla staden Turangi. Vädret var inte så kul den här dagen och när vi kommit upp i bergen en bit så regnade det. Passagerarna sov mesta delen av vägen till Taupo tror jag. Sista biten mot Turangi gick alldeles utmed kanten av Lake Taupo och bjöd på en fin utsikt över sjön.

Bron över Tongariro som leder in till Turangi:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922876620[/flickr]

Turangi

Turangi är en liten stad med ca 3,900 invÃ¥nare som ligger nÃ¥gra kilometer inÃ¥t landet vid den södra spetsen av Lake Taupo. Staden är känd för sitt Forellfiske och är självutnämnd till ”Trout-Fishing Capital of The World”. Staden i sig har inte mycket att erbjuda. Det finns ett par restauranger samt en miniatyrisk stadskärna med ett par butiker och banker. Stämningen i staden pÃ¥minner ganska mycket om smÃ¥orter sÃ¥som Sälens By hemma i Sverige. Det är en liten stad som ligger i utkanten av de stora turistmÃ¥len. I Turangis närhet finns Tongariro National Park som lockar bÃ¥de skidÃ¥kare, vandrare och jägare. Parkens höjdpunkt (bokstavligt talat) är Mt Ruapehu med dess tre toppar som sträcker sig ca 2,800 meter över havet. Ruapehu är fortfarande aktiv och dess senaste större utbrott ägde rum 1995. Sedan dess har den haft mindre utbrott som Ã¥tföljts av jordbävningar och slamflöden utmed bergets sluttningar. Vulkanen övervakas konstant av ett stort nätverk av sensorer som kan ge förvarningar om ett kommande utbrott. Berget har för övrigt figurerat i Sagan om Ringen filmerna som Mt Doom.

OBS! Ej min bild:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/tomraven/3530639458/[/flickr]

Tongariro River

Floden som rinner genom Turangi och som mynnar ut i Lake Taupo heter Tongariro. Den flyter från nordöns centralplatå där den fylls på av de omgivande bergen och vulkanerna i området. Det är den mest fiskade floden i Nya Zealand och dess Forell- och Öringsfiske lockar fiskare från hela världen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922086633[/flickr]

Vi hade tyvärr otur med vädret vid vårt besök, så vi såg inte ett jota av bergskedjan som ligger i nationalparken och som bör vara synlig nere från staden. Vi tog oss inte heller upp i bergen för en vandring, dels för att sikten var så pass dålig däruppe och dels för att klockan hade hunnit bli rätt mycket innan vi var redo att gå ut. Vi gick istället en ca 2 timmar lång vandring ut med Tongariro i närheten av Turangi. Floden var välbesökt av fiskare som stod i vadarbyxor och svingade sina flugfiskespön. Vi såg dock aldrig någon som fick napp. Vandringen gick genom en mäktig tallskog och på södra sidan av floden steg vandringsleden och man gick på en hög ås som floden sakta ätit sig in i. Skogen slutar tvärt och åsen stupar 20 meter ner mot floden. Det var en härlig promenad, men mot slutet hade vi vädret emot oss och sista kilometern hem till vandrarhemmet så gick vi i hällregn. Vi var alla genomblöta när vi kom tillbaka.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922087065[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922090025[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922089325[/flickr]

Bra hostel

NÃ¥got som präglat den här lilla roadtrippen är att vi varje natt har bott pÃ¥ riktigt bra och billiga hostel. Nattens boende var alltsÃ¥ inget undantag. Det var det dyraste vandrarhemmet hittills, men kostade oss bara 160 kr per person. Vandrarhemmet hette Riverstone Backpackers och drivs av en kille som kallas Rob. När man klev innanför dörren kändes det direkt som man kommit hem till nÃ¥gon. En braskamin sprakade och huset var varmt och luktade av vedklabbarna som brann i kaminen. Vandrarhemmet har bara 6 rum med plats för troligen inte mer än 15 personer. Huset är ett nyligen ombyggt privatboende och allt är renoverat och byggt för lÃ¥g energiförbrukning. Allt som slängs Ã¥tervinns och alla lampor är lÃ¥genergilampor. Det finns böcker att lÃ¥na eller att byta till sig, det finns fiskespön och mountainbikes att hyra och det finns ett rejält kök samt en stor uteplats med BBQ för den som vill laga mat eller ställa till med en fest pÃ¥ vandrarhemmet. Jag pratade en stund med ägaren, Rob, som berättade att han jobbade med vandrarhemmet i väntan pÃ¥ att göra en avhandling inom hÃ¥llbar utveckling. Vandrarhemmet utgör ett ”editors pick” i Lonely Planets guide över Nya Zealand och jag förstÃ¥r varför.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922877942[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922090907[/flickr] [flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922877536[/flickr]

DÃ¥lig italiensk restaurang

Vi velade lite om hur vi skulle göra med kvällsmaten och huruvida vi skulle titta på kvällens rugbymatch på vandrarhemmet eller ute på den lokala sportbaren. Rob avrådde från sportbaren och tyckte vi kunde titta på matchen på vandrarhemmet. Vi var ganska trötta och kände att ett snabbt restaurangbesök och sedan en lugn hemmakväll skulle vara trevligt. Vi hade åkt förbi en italiensk restaurang tidigare under dagen som vi tyckte vi kunde ta en närmare titt på. Menyn såg autentiskt italiensk ut och stället var ganska hemtrevligt. Tyvärr levde inte maten alls upp till förväntningarna. Förrätten som utgav sig för att vara Foccacia var i själva verket vanligt vitlöksbröd. Vi åt alla pasta till huvudrätt och med ett pris om ca 115 kr per varmrätt (vilket är ganska mycket för att vara restaurang i NZ) så kunde man förvänta sig mycket mer. Colm fick en Carbonara som innehöll alldeles för mycket grädde och stora stora baconbitar. Tjejerna åt Bolognese som bestod av en torr köttfärs och en blaskig sås som inte riktigt gått ihop. Jag åt en Pappardelle med en skink- och gräddsås som tyvärr smakade alldeles för lite skinka och alldeles för mycket grädde. På toppen låg ett lager av parmesanpulver (varken färsk eller riven) och någon olivolja fanns inte i sikte. Nej, vi var alla överrens om att vem som helst av oss kunde slänga ihop en mer autentisk italiensk pastarätt på egen hand. Hade jag varit italienare så hade jag nog gått i taket och skällt ut kocken, men nordeuropeer som vi alla var så tackade vi för oss och betalade snällt notan.

Rugby

På kvällen spelade Nya Zealands All Blacks mot Sydafrikas Springboks i Tri-Nations Cup. Det var en avgörande match och vinnaren skulle gå segrande ur hela cupen. Vi tittade på matchen hemma på vandrarhemmet tillsammans med de övriga tre gästerna samt Rob och två av hans vänner samt hans gosiga hund. All Blacks hade en tuff första halvlek som slutade med ett rejält underläge, men bättrade sig under andra halvlek även om de inte lyckades vända på ställningen. Springboks tog hem spelet och Rob och de övriga meddelade att morgondagen skulle bli en dyster dag i Nya Zealand.