Napier & Hawkes Bay

Vänstertrafik

Tidig morgon och frukost i Rotorua. Det var min tur att köra första biten mot Napier och det blev sÃ¥deles min premiärtur i en högerstyrd bil! Efter att ha brÃ¥kat lite med automatväxeln, rotat i handskfacket efter växelspaken samt slagit pÃ¥ vindrutetorkarna när jag skulle signalera sväng ut sÃ¥ började jag fÃ¥ koll pÃ¥ läget. Det är ju inte sÃ¥ himla svÃ¥rt egentligen att köra pÃ¥ vänster sida. Det är bara det att man vill börja köra pÃ¥ ett bra ställe med inte allt för mycket trafik. Tidig förmiddag i Rotorua var en bra tid och plats – inte mycket trafik. Färden mellan Rotorua och Taupo gick följdaktligen bra. Alla överlevde. Det tar dock en stund att anpassa placeringen av bilen pÃ¥ vägen – det är lätt att glida över Ã¥t vänster eftersom hjärnan vill placera kroppen nära vägmarkeringen som ligger till vänster. Det fÃ¥r man tänka lite pÃ¥ när man tar kurvor eller när man kör där det är trÃ¥ngt, sÃ¥ att man inte kapar backspegeln pÃ¥ nÃ¥gons parkerade bil eller sÃ¥ man inte halkar ut i väggrenen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922028769/[/flickr]

På vägen till Taupo stannade vi till vid Huka Falls igen. Fallen var än mer kraftfulla vid det här besöket. Det beror troligen på att vi nu är längre in på våren och snösmältningen i bergen har kommit igång. Vid en av utsiktsplatserna springer jag på ytterligare en bekant som pluggar i Auckland. Bara en kompis till en kompis, men ändå lite lustigt.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922832474/[/flickr]

Anne fick ta över ratten efter tankningen i Taupo och därifrån var vi återigen på för alla obekant mark. Vägen mellan Taupo och Napier går genom dramatiskt omväxlande miljöer. Första biten går över ett slättland som sedan övergår i en tät barrskog. Sedan kommer man in i ett bergslandskap med branta serpentinvägar och grönskande bergssidor. När man närmar sig kusten så blir kullarna lite mjukare och skogen byts mot grönskade gräsfält där får går på bete. Vi var givetvis tvungna att stanna till för att försöka få lite närkontakt med den pälsbeklädda lokalbefolkningen, men fåren visade sig vara ganska folkskygga, så att efter ha jagat dem i hagarna en stund så fick vi nöja oss med att ta bilder av dem på håll. När man kommer ner för bergen och närmar sig Hawkes Bay så kantas vägkanterna av blommande fruktträdgårdar och vinodlingar.

Grönskande beteslandskap i närheten av Napier:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922048449[/flickr]

Stranden i Napier och det mäktiga Stilla Havet:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922054041/[/flickr]

Napier – Art Deco

Napier är en stad som ligger i Hawkes Bay som är en bukt på Nya Zealands östkust. Staden är känd för att den 1931 jämnades med marken i en jordbävning. På mindre än två år så lyckades man, mitt i depressionen, att återuppbygga staden i den för tiden populära Art Deco-stilen. Staden präglas därför av denna stilen från slutet av 20-talet. Varje år i februari så firar man dessutom en Art Deco weekend som lockar många besökare till staden.

Byggnad i typisk Art Deco stil:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922844892[/flickr]

Det som en gång var den lokala brandstationen:
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922844348[/flickr]

Wine centre

Eftersom Napier är ett exportcentrum för mÃ¥nga av de viner som odlas i trakten – främst röda viner i det här omrÃ¥det, sÃ¥ ville vi gÃ¥ pÃ¥ en vinprovning. Vi hade hittat en ganska nytänkande modell för vinprovning som gick ut pÃ¥ att man fÃ¥r sitta i som en biosalong, med 6 olika röda viner framför sig. PÃ¥ en filmduk flygs man runt i regionen och fÃ¥r möta lokala vinodlare som berättar om sina odlingar och de viner man fÃ¥r prova. Man provar sina viner samtidigt som filmen rullar pÃ¥ och även om det inte ger samma utbyte som att kunna diskutera vinerna under provningen sÃ¥ var det ändÃ¥ lärorikt. Vi tyckte dessutom det var ganska prisvärt.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922055793[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922842018[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922842456[/flickr]

Utekväll med den lokala fiskareliten

Efter vinprovningen gick vi pÃ¥ en liten Art Deco-tur i staden och det uppstod nÃ¥gon sorts tävling i att fotografera den mest tidstypiska bilden. NÃ¥gon vinnare är ej ännu utsedd. Vi gick sedan och tog en öl eller ett par pÃ¥ (ytterligare) en irländsk pub i staden. Colm, som är frÃ¥n Irland, tyckte det var lite komiskt men hade inget emot det. Efter ett misslyckat försök att vinna en bar-tab för kvällen sÃ¥ tog vi en taxi till en annan del av Napier som enligt uppgift skulle husera bland annat en italiensk restaurang. Vi Ã¥kte förbi restaurangen i taxin, men sÃ¥g att det var alldeles fullt med folk därinne. Taxichauffören tyckte dessutom stället var lite onödigt dyrt, sÃ¥ han fick skjutsa oss till en restaurang som han rekommendera. Även där var det fullt, men vi bokade ett bord till ca 40 minuter senare. Vi gick en liten tur bland barerna i närheten för att hitta ett ställe att fördriva väntetiden pÃ¥ – vi ville ha nÃ¥got att dricka 🙂 Vi gick ut mot hamnen och kunde se ett ställe där folk uppenbarligen stod och drack öl.

Fisketroféer:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922060621[/flickr]

När vi kliver in genom dörren sÃ¥ möts vi av den lokala fiskarklubben som just hÃ¥ller en kick-off fest för helgens fisketävling. Det var uppenbarligen en semi-privat tillställning, men vi möts upp av den oerhört gästvänliga (och lätt berusade) fiskaren Dennis som genast tar hand om oss. Han förser oss med sitt medlemskort och pekar mot baren där vi nu kan handla mat och dryck med rabatt 🙂 Vi blir presenterade för hans fiskarkollegor – bÃ¥de lokala talanger och ditresta besökare. Vi hamnar vid ett bord med ett gäng riktiga original som bjuder pÃ¥ vilda fiskehistorer och som var nyfikna pÃ¥ vad vi var för ena. Vi ringer och avbokar bordet pÃ¥ den andra restaurangen och bestämmer oss för att se vilken vändning en kväll med lokalborna tar oss. Vi beställer in mat och ölen och vinet flödar pÃ¥.

Sabina och Anne:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922845828/[/flickr]

Colm, Craig och ”Loaf”:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922846478/[/flickr]

Efter ett tag så börjar det rycka i Sabinas karaoke-nerv och snubbarna på stället vet givetvis en bar alldeles runt hörnet där det kan sjungas karaoke. Vi drar vidare dit med hela gänget och fortsätter det kulturella utbytet. Sångpärmen innehåller ett imponerande utbud musik, men när man som svenskar glider in på ett ställe utomlands så ska det givetvis sjungas ABBA. Ytterligare ett par öl och drinkar intas och nu är stämningen verkligen på topp. Vi är alla något roade av det otippade sällskapet, men vi verkar ändå vara på samma våglängd och de flesta verkar ha en toppenkväll.

”Take a Chance on Me”:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922062037[/flickr]

”Loaf” och Al:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3922847078[/flickr]

Tjejerna sjunger ett gäng ABBA-låtar och sätter i hemlighet upp Colm och mig på en Robbie Williams-låt. Vi lyckas få med stället i Angels och därefter är det dags att lämna över micken till någon annan. När stället närmar sig stängning så knallar vi vidare till en klubb i närheten. På något sätt har vårt sällskap bytts ut mot ett betydligt yngre gäng människor och fiskargänget har gett sig hemåt för kvällen. Jag börjar känna mig nöjd med kvällen och tar bara en kort rundtur på klubben vi kommit till innan jag känner att det är dags att gå hemåt.

Promenaden pÃ¥ ca 30 minuter tillbaka till vÃ¥rt hostel var behövlig och den besparade mig nog en del huvudvärk inför morgondagen. Sammanfattningsvis sÃ¥ var det en sjukt rolig kväll som definitivt gÃ¥r till historieböckerna 🙂