Musik och minnen

Lyssnade på Morrisseys You are the quarry häromdagen och helt plötsligt så befann jag mig i London igen. Det var sensommar och hett. London Bridge och Belushis Inn. Jag kan minnas t.o.m hur det luktade på vandrarhemmet. Varma sensommardagar och bostadsletande söder om Themsen. Svenska kyrkan och Harcourt Arms.
Det är läskigt, men härligt hur musik kan dra upp minnen om platser och tider ur ens undermedvetna.
Funderade lite pÃ¥ annan musik som har samma effekt pÃ¥ mig…hÃ¥ll till godo:

  • A girl called eddy: En ny bekantskap. Första veckorna med Anna pÃ¥ hösten. En konsert pÃ¥ Bush Hall i Shepherds Bush och jag bjöd pÃ¥ Staropramen. Pirr i magen och en godnattkram i trappan pÃ¥ väg upp frÃ¥n Marble Arch’s tunnelbanestation.
  • The Killers – Somebody told me: En otrolig kväll pÃ¥ Metro pÃ¥ Oxford street. Fester pÃ¥ senhösten i Marble Arch. Madeléne. Nya boende i lägenheten i Canary Wharf.
  • Josh Rouse – Hela Nashville-albumet: Sommaren 2005 i London. Hett som tusan och Docklands Light Railway fram och tillbaks till jobbet. BushÃ¥llsplatsen i Cyprus.
  • R.E.M. – Around the sun. Sista veckorna i London. Anna Ã¥ker hem och jag gÃ¥r pÃ¥ den största och bästa konserten i mitt liv. R.E.M. i Hyde Park en strÃ¥lande lördagseftermiddag och 80,000 personer i publiken.
  • Athlete – Wires: Bussturen frÃ¥n Stratford ut till Stansted, sista dagen i London.