Rangitoto Island

I söndags (26 juli) var vi på utflykt. Vi hade pratat sedan vi varit i Devonport om att åka ut till vulkanön Rangitoto som ligger strax nordväst om Auckland. Rangitoto är det senaste tillskottet till Auckland Volcanic Field och utgör även den största vulkanen i området. Ön är 5,5 km i diameter och angränsar till ön Motutapu med en liten landremsa.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756881189[/flickr]

Fullers kör dagliga färjeturer ut till Rangitoto och den tidigaste färjan gÃ¥r redan 07.30 pÃ¥ morgonen. NÃ¥gra av oss var ursprungligen skeptiska till att ta den tidiga färjan – att gÃ¥ upp vid 6 pÃ¥ en söndag var inget som lockade direkt (jag är ingen morgonmänniska). Men vi funderade lite och kom fram till att solen nog precis gÃ¥r upp dÃ¥ färjan lämnar hamnen i Auckland. AlltsÃ¥ skulle det gÃ¥ att ta riktigt fina bilder när solen stiger över Auckland och Haurakigulfen. Fördelen med den tidiga färjan är ocksÃ¥ att den är 10 NZD billigare.

Det hade varit en kylig natt och morgon och när vi lämnade lägenheten stod termometern på +4°C.  Vi mötte upp Rune nere på hörnet och de andra mötte vi vid piren nere i hamnen. Vid 7-tiden var vi på plats i hamnen och mycket riktigt så var solen precis på väg upp när vi steg på färjan.

Båtturen ut till Rangitoto bjöd som sagt på en enormt vacker soluppgång. Det var en strålande fin dag och endast några få tunna moln smekte himlen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757676614[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756878113[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757676956[/flickr]

Vi var kanske 20 personer som tog den tidiga färjan och då Rangitoto inte är permanent bebodd så var vi ett ganska litet gäng som kom fram till en helt obefolkad ö. Över vattnet svävade en låg dimma och i gräset var frosten precis på väg att släppa.

Rangitoto är till stora delar täckt av lavafält. Det är som områden med skrovliga, vassa, svarta stenar i blandade storlekar. När solen stiger och värmer upp stenarna så dunstar frosten och det ser ut som om stenarna fortfarande ryker av värme. Rangitoto hade dock sitt utbrott för ca 700 år sedan, så stenarna har haft gott om tid att svalna.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757685030[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757684426[/flickr]

På 20-talet gjorde man iordning ett nätverk av stigar på ön och det finns nu ett antal vandringsleder som man kan välja beroende på hur mycket tid man vill spendera på ön. Där finns inget rinnande vatten och inga affärer och den sista färjan går tillbaka vid fyra-tiden, så det gäller att planera sin utflykt, annars kan man missa sista turen tillbaks till land.

Vi började med att ta stigen upp till toppen. Det är en vandring som tar en knapp timma om man är pigg i benen. Man gÃ¥r pÃ¥ stigar genom lavafält och genom vegetation som ändrar karaktär ju högre upp pÃ¥ berget man kommer. Det är fascinerande att se hur mycket vegetation som slagit sig ner med tanke pÃ¥ att ön är sÃ¥ pass ung. Rangitoto har bland annat det största bestÃ¥ndet av Pōhutukawa-träd – en art som är endemisk (endast existerar) pÃ¥ Nya Zealand. Här finns även 40 olika arter av ormbunkar.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757685954[/flickr]

Vi var uppe på toppen till tidig förmiddag och utsikten var något alldeles extra. Toppen reser sig 260 meter över havet och det finns en stor plattform i trä på toppen som sträcker sig upp över trädtopparna. Man har alltså en 360 graders utsikt över hela Aucklandområdet. Bilden nedan visar utsikten åt sydöst mot centrala Auckland.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757688518[/flickr]

På vägen ner gick vi förbi ett nätverk av grottor som bildats när lava flödat ner för vulkanen. En del av dessa kan man ta sig in i och även om öppningarna är små så kan man stå raklång när man kommit in en bit i grottan. Jag är  på väg in i en sådan grotta på bilden nedan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757694486[/flickr]

Det gÃ¥r ett traktortÃ¥g upp till toppen för den som inte riktigt är redo för strapatsen. ”TÃ¥get” gÃ¥r utmed en upplöjd väg som vi promenerade utmed pÃ¥ vägen tillbaka ner frÃ¥n toppen. Vägen visade sig dock vara ganska trist och tog väldigt lÃ¥ng tid. När vi kom tillbaka ner till hamnen sÃ¥ intog vi vÃ¥r matsäck och spenderade resten av tiden pÃ¥ ön med att sola pÃ¥ en brygga nere vid vattnet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757697628[/flickr]

Båtturen tillbaka till Auckland var desto mer fylld med folk och bra många besökare måste ha kommit till ön med någon av de senare färjeturerna. När vi gick upp för toppen stötte vi nästan inte på en enda människa, men på båten hemåt var det packat. Ett tips är alltså att ta den tidiga färjan om man vill bestiga toppen i ensamhet.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756901699[/flickr]

När vi kom tillbaks till Auckland var klockan fortfarande bara runt 14, sÃ¥ vi satte oss pÃ¥ Mac’s Norther Steamship Co. som är en riktigt fräck bar/restaurang som brygger sin egen öl. Där blev vi sittande ute i solen i ett bra tag innan vi gick hemÃ¥t.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3757704872[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3756907225[/flickr]

Hela galleriet från dagen ser du nedan:

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157621835471432″]

10,000 bilder säger mer än…10^7 ord?

Bild 1

Igår när jag laddade upp mina bilder från Rangitoto Island så passerade jag den magiska gränsen om 10,000 bilder på lagringstjänsten Flickr. Jag har varit medlem på Flickr i fyra år nu och den första bilden laddade jag upp den 25:e april 2005. I april 2006 började jag använda sidan som min sekundära backup för alla fotografier och jag har nu 10,008 av mina totalt 15,092 bilder på webben. Gör även konstant backup på en av två externa diskar och de äldre bilderna finns även utbrända på DVD-skivor. Mina bilder är det mest värdefulla jag har på datorn och de går helt enkelt inte att ersätta om de skulle gå förlorade.

Det största bonusen med att göra backup till Flickr är ju förstås att alla andra i hela världen kan titta på mina bilder! Det hoppas jag att ni som hittat till sidan har uppskattat!

Min fotosida har haft ca 30,000 visningar vilket nog får betraktas som en ganska blygsam siffra jämfört med mer etablerade fotografer på Flickr, men det är ändå kul att så många hittar dit från så vitt skilda håll.

Flickr har en algoritm för att mäta ”Interestingness” pÃ¥ bilderna som finns pÃ¥ tjänsten. Där väger man samman antalet visningar, kommentarer och antalet användare som har markerat bilden som en favorit. Den mest populära bilden i min samling med detta mÃ¥tt är den följande:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/193294833/[/flickr]

Bilden är tagen från toppen av St Pauls Cathedral i London 2003 och jag har, som ni ser, efterbehandlat den i ett bildbehandlingsprogram för att framkalla miniatyreffekten.

Albumet med mest visningar innehåller bilderna av min iPhone 3G som jag laddade upp på releasedagen i Sverige. Albumet blev länkat från macfeber.se och det drog en hel drös med besökare till min sida.

Bilderna på mitt konto är tillgängliga för alla och om man vill ladda hem dem i full storlek så behöver man bara registrera sig som användare på tjänsten och sedan lägga till mig som kontakt. Tillhör du skaran av släkt och vänner så får du då även tillgång till ytterligare bilder som jag har dolt för allmänheten.

Jag har bara fotat mer och mer genom åren, så räkna med ännu fler uppladdningar framöver. Hittills har jag tagit 523 bilder sedan jag åkte till Nya Zealand och bilder härifrån kommer dominera i strömmen i ett halvår framöver. Anna fotar hemma i Sverige och även hon laddar upp till sidan med jämna mellanrum.

Avlsutar med en av mina många favoritbilder:

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/2714091401/[/flickr]

Bilden är tagen vid Annas föräldrars sommarstuga vid Vänern i Västergötland sommaren 2008. Bilden togs sent på kvällen efter en helt magisk sommardag.

Twitterdigest för 2009-07-26

  • Idag är det 40 Ã¥r sedan den första människan landade pÃ¥ mÃ¥nen – en anledning att fira! Kolla in: http://www.nasa.gov/ #
  • at Esquires Coffee… #
  • De har visst förkylningar i Nya Zealand ocksÃ¥…bummer #
  • Is composing a concept matrix… #
  • Kom just hem frÃ¥n vin- och spelkväll i Mt Eden. Klockan är 04.34 – dags för kudden….ZZZzzz… #
  • Is off to bed early for tomorrows early hike on Rangitoto Island. #

Vi är igång med exjobbet

Nu har vi arbetat i en vecka med exjobbet. Vi började i mÃ¥ndags med att indexera alla artiklar som vi samlat pÃ¥ oss. Vi reviderade även vÃ¥ran plan för exjobbet och kunde konstatera att vi har ca en mÃ¥nad framför oss där vi jobbar med vÃ¥r litteraturstudie. En litteraturstudie är i korta ordalag en genomgÃ¥ng och en summering av den forskning som gjorts pÃ¥ ett omrÃ¥de. I vÃ¥r studie sÃ¥ kommer vi att titta pÃ¥ artiklar inom omrÃ¥den som har med begreppen ”team building”, ”virtual teams”, ”human motivation”, ”team identity”, ”space” och ”place” att göra. Detta kommer vara nÃ¥gra av vÃ¥ra nyckelord som vi använder när vi söker ut artiklar och rapporter som publicerats inom omrÃ¥det.

I tisdags hann vi med ett snabbt möte med vÃ¥r handledare som nu är tillbaka i NZ efter en treveckors visit i Europa. Han lämnade över tre tjocka pärmar med dokumentation som rör den mjukvara, ”Teamlink 3D”, som vi kommer att jobba med under senare delen av exjobbet. Där fanns källkod, kravspecar, testrapporter, benchmarks mm. för mjukvaran. Mycket väldokumenterat alltsÃ¥.

I lördags kväll blev vi bjudna över till Sabina och Claire och deras kollektiv i Mt Eden. De bor ca 16 personer i ett stort hus (en rejäl villa) med trädgÃ¥rd. Det var vin- och kortkväll, sÃ¥ vi satt och pimplade rödvin och spelade och försökte lära oss nÃ¥gra nya kortspel. Sabina gjorde ett tappert försök att lära oss andra spelet ”500”, men det gick lite sÃ¥där. Försök lära ett gäng halvberusade personer ett spel som innefattar huvudräkning och att lägga kort pÃ¥ minnet sÃ¥ ska ni se att det inte är sÃ¥ lätt. Vi la kortleken Ã¥t sidan och ägnade oss sen Ã¥t musiklyssning och allmänt smÃ¥prat istället. Det bjöds även pÃ¥ salsa-dans och moonwalk. Det blev en lÃ¥ng och jäkligt trevlig kväll och när klockan närmade sig halv fyra pÃ¥ morgonen sÃ¥ var det dags att knalla hemÃ¥t igen. Det är en ganska rejäl promenad till Mt Eden frÃ¥n oss pÃ¥ Symonds Street pÃ¥ ca 30-40 minuter, men det gick rätt fort pÃ¥ hemvägen. Temperaturen hade krypit ner en bra bit under tio grader, sÃ¥ vi skyndade oss hem till värmen. Vi tog en rejäl sovmorgon idag och vi har mest varit hemma och tagit det lugnt under dagen. För ett par timmar sedan var vi nere pÃ¥ Wendys pÃ¥ Queen Street och tog en hamburgare till kvällsmat.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/3733999885[/flickr]

Imorgon söndag ska vi upp tidigt (borde sova nu) för att Ã¥ka ut till Rangitoto Island. Skrev lite om Rangitoto i inlägget om Devonport och nu är det dags att Ã¥ka dit. Early bird-färjan gÃ¥r 07.30, sÃ¥ vi kommer nog komma ut till Rangitoto precis när solen gÃ¥tt upp. Man sparar lite pengar om man Ã¥ker med den tidiga färjan, sÃ¥ det var nÃ¥gra stycken som propsade pÃ¥ att vi skulle ta den. Jag kan tänka mig att offra en sovmorgon pÃ¥ en söndag för det lär bli fina bilder när solen är pÃ¥ väg upp över Auckland. Det ger oss ocksÃ¥ gott om tid att ta oss runt pÃ¥ ön. Det är en rätt stor ö och att ta sig upp till toppen tar en timma enkel väg. Det finns dessutom grottor, lavafält och stränder pÃ¥ ön som vi vill hinna se. Det ska bli en spännande utflykt och vädret ser lovande ut. Idag har vi haft strÃ¥lande sol och det verkar bli likadant imorgon 🙂