Kategoriarkiv: Nordön

Kelly Tarlton’s Underwater World

Min sista utflykt som turist gick till ett utflyktsmål som jag haft på min lista väldigt länge: Kelly Tarlton´s Underwater World.

Invid vattenkanten under stadsdelen Orakei ligger ett underjordiskt akvarium. Akvariet började byggas 1983 i vad som var gamla lagringscisterner för avloppsvatten. Mannen bakom akvariet, Kelly Tarlton, var en oceanograf och passionerad dykare som hade en dröm om att visa upp södra oceanens djurliv för allmänheten. Han ville att besökarna skulle fÃ¥ möta fiskar och andra varelser frÃ¥n en dykares perspektiv. Han experimenterade med att böja stora skivor av akrylplast för att kunna bygga en tunnel under vattnet. Kelly Tarlton’s Underwater World var först med denna typ av tunnel som idag kan upplevas pÃ¥ akvarier världen över.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191646341[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191649657[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191657171[/flickr]

Fortsätt läsa Kelly Tarlton’s Underwater World

Sky Tower – inget för den höjdrädde!

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4183509281[/flickr]

Under veckan före presentationen och dagarna efter den sÃ¥ har jag ägnat mig Ã¥t lite sightseeing. I onsdags (9/12) sÃ¥ var jag uppe i Sky Tower. Besöket var inte planerat – jag var ute och jagade souvenirer och hamnade i souvenirbutiken under Sky Tower. Funderade sedan pÃ¥ att vädret och sikten nog var de bästa pÃ¥ länge, sÃ¥ om jag skulle Ã¥ka upp sÃ¥ skulle jag göra det nu.

Fortsätt läsa Sky Tower – inget för den höjdrädde!

NZPGC Dag 2

Dag tvÃ¥ av konferensen bjöd pÃ¥ en lika bred uppsättning presentationer som första dagen. VÃ¥r poster satt bara uppe under första dagen – till dag tvÃ¥ hade man bytt ut allas affischer, sÃ¥ vi var fria att gÃ¥ runt att titta pÃ¥ vad de andra bidrog med.

Eftermiddagen bjöd på ett föreläsningsprogram som handlade om global uppvärmning och klimatförändringar. Programmet avslutades med en paneldebatt om hur Nya Zealand ska bidra till att minska utsläppen samtidigt som man säkerställer en ekonomisk tillväxt.

No-946

Fortsätt läsa NZPGC Dag 2

NZPGC Dag 1

Konferensprogrammet löpte över tvÃ¥ dagar där tre föreläsningsspÃ¥r löpte parallellt. Presentationerna var uppdelade pÃ¥ olika teman sÃ¥ som ”Research Methodologies” och ”Imagination and Beyond” eller ”Breaking the mould: Pushing the boundaries of science & technology in NZ” . Varje tema inleddes med en keynote av nÃ¥gon inbjuden erkänd forskare eller annan signifikant person inom omrÃ¥det.

Vi deltog i konferensen med en poster – en stor affisch som beskriver vad det är vi pysslar med. I pauserna mellan föreläsningarna sÃ¥ bjöds det pÃ¥ te och kaffe och samtidigt kunde man gÃ¥ runt och titta pÃ¥ dessa postrar och prata med dem som stod bakom forskningen.

Konferensen ägde rum på Victoria University of Wellington, ett universitet med ca 22,000 studenter med campus på fyra platser i Wellington. Campus i city ligger alldeles intill regeringsbyggnaderna och i närheten av hamnen.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135000965/[/flickr]

No-310

Fortsätt läsa NZPGC Dag 1

Mot Wellington!

Efter att Anna åkt hem så var jag snart igång med arbetet igen. Vi hade ännu mycket kvar att lägga in i rapporten. Vår litteraturstudie växte stadigt och det började så småningom bli tydligt hur saker och ting hängde ihop. Vi hade dock en viktig långt tidigare än rapporten skulle in och det var inlämningen av vår poster till New Zealand Postgraduate Conference (NZPGC). Vi hade fått erbjudande att skicka in ett abstract till konferensen ungefär en månad tidigare och det ganska väntade beskedet att vi skulle bli accepterade kom några dagar efter att Anna åkt hem. NZPGC är en konferens med ett väldigt brett program. Till skillnad från de allra flesta konferenser som är inriktade på ett visst forskningsområde så är det enda egentliga kravet för att få delta i NZPGC att man ägnar sig åt studier på Postgraduate-nivå. Man har alltså en bachelor-examen i bagaget eller så bedriver man doktorandstudier. I svenska mått mätt så uppfyller vi inget av de kraven, men i och med att våra studer i Nya Zealand  leder till ett postgraduate certificate så var vi alltså ändå kvalificerade.

AUT sponsrade studenter för att Ã¥ka till konferensen med upp till 1,000NZD för att täcka boende och resa, sÃ¥ Per och jag var givetvis överlyckliga att fÃ¥ en gratis resa till Wellington – Nya Zealands huvudstad.

Konferensen gick av stapeln den 20-21:a november och Per och jag flög ner redan pÃ¥ morgonen den 19:e – dels för att vara med pÃ¥ den ”ice breaking” som var pÃ¥ kvällen den 19:e och dels för att hinna se lite av Wellington.

Wellington

Vi flög ner med Air New Zealand den 19:e och var framme i Wellington vid 10-tiden. Flygningen tar bara 45 minuter och man hinner bokstavligen bara upp på marschhöjd innan det är dags att gå ner för landning. På vägen ner hade vi rätt fint väder utanför fönstret och vi kunde se både Mt Taranaki på nordöns västkust och delar av Abel Tasman National Park på sydöns norra spets.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135760214[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135760388[/flickr]

Väl framme i Wellington sÃ¥ tog vi flygbussen in till stan och letade upp vÃ¥rt hotell. AUT hade bokat in oss pÃ¥ Ibis Hotel pÃ¥ Featherston Street – mitt i centrum. AUT hade uppenbarligen bokat in oss under samma villkor som man bokar in övriga tjänsteresor pÃ¥, sÃ¥ vi fick var sitt rum med stor dubbelsäng (king size) och frukost och middag varje dag ingick pÃ¥ hotellets restaurang.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135000009/[/flickr]

Wellington är som sagt Nya Zealands huvudstad och här finns alla parlamentsbyggnader. Staden har ca 390,000 invÃ¥nare – alltsÃ¥ betydligt färre än Auckland. Staden ligger i slutändan pÃ¥ en brant bergssluttning som sluttar ner mot en vik i the Cook Strait – sundet som separerar nordön frÃ¥n sydön.

Det första vi gjorde när vi checkat in var att gÃ¥ och äta lunch. Sedan hade vi hela eftermiddagen pÃ¥ oss att se oss omkring. Vi gick och tittade pÃ¥ en av regeringsbyggnaderna – The Beehive. En intressant skapelse som har beskrivits som ”A slide projector that fell on a wedding cake that fell on a waterwheel”. Premiärministerns kontor ligger pÃ¥ nionde vÃ¥ningen och i övriga delar av huset huserar de olika ministrarna.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135001297[/flickr]

Nästa destination var The Wellington Cable Car som är en av de mest populära turistattraktionerna i staden. Den utgörs av en bergsbana som går upp till den botaniska trädgården i Wellington. Från toppen av kullen har man utsikt över hela bukten.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135765500[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135002789[/flickr]

Senare pÃ¥ eftermiddagen tittade vi in pÃ¥ Te Papa som även kallas ”The Museum of New Zealand”, en gigantisk byggnad som ligger nere vid hamnen. Här kan man fÃ¥ lära sig allt som finns att veta om landets historia.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135766582/[/flickr]

Kanske mest fascinerande att titta på var utställningen om den jättebläckfisk som fångades av några Nya Zeländska fiskare utanför Antarktis kust förra året. Bläckfisken hade bitit tag vid en större fisk som i sin tur hade bitit tag i betet på en av deras fiskelinor. När de drog upp linan ville inte bläckfisken släppa taget. I och med att bläckfisken lever på mycket stora djup så dog den av tryckskillnaden som den utsattes för vid uppstigningen till ytan. Fiskarna lyfte upp den på däck och placerade den i ett av frysrummen på fiskebåten.

Nu många månader senare, efter ett mycket försiktigt upptinande och en gedigen undersökning av den 4,2 meter långa bläckfisken, så finns den för allmän beskådan i en stor formalintank på Te Papa.

Museet har flera olika utställningar som går parallellt. Inträde är gratis, men man uppmuntras att lägga en liten donation när man går därifrån.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4135767184/[/flickr]

Efter museebesöket knallade vi tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss lite och för att äta middag. Sedan gick vi till Mac’s Brewery Bar där kvällens ”ice-breaking” ägde rum. Där bjöds det pÃ¥ dryck och plockmat i alla dess former. Vi minglade runt med andra konferensdeltagare och hade allmänt trevligt. Vi hittade nÃ¥gra studenter frÃ¥n University of Canterbury som vi gjorde sällskap med till en annan bar där vi tog en sista öl för kvällen. Konferensprogrammet började vid 9 morgonen efter, sÃ¥ det var inte läge för nÃ¥gon längre utekväll även om det hade varit trevligt.

(Bilderna är tagna av en professionell fotograf)

No-126

No-135