Filmtips: The Worlds Fastest Indian

Avslutade födelsedagen med en riktig feelgood-film som jag blev tvungen att blogga om. Huvudrollen innehas av en av mina absoluta favoritskådespelare: Anthony Hopkins. Baserad på en sann histora om en excentrisk man från Invercargill på Nya Zeelands södra spets. Se den bara!

Epilog

Jag har satt mig i den kniviga situationen att jag vill fortsätta blogga, men jag har inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om. Kanske beror det på att jag inte fick till någon riktig avslutning på hela Nya Zeeland äventyret.

Det senaste inlägget handlade i alla fall om flygresan hem. Men frågan är vad som hände sen? Jag kan sammanfatta månadsvis:

December: Första dagarna i Uppsala hos syster. Jetlag. Snökaos. Kallt. Mot Göteborg. Kärt återseende. Eddie Izzard Live. Jul i Vänersborg. Nyår i Göteborg bara Anna och jag. Sa jag att det var kallt?
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4203303910[/flickr]

Januari: Tid i Nyköping. En vecka i Uppsala. Orkade inte omtenta. Exjobbet i handen.
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4290785928[/flickr]

Februari: Kall månad i Göteborg. Tömde lägenheten i Uppsala. Första flytten. Vinter-OS. Nova Forum.
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4398402182/[/flickr]

Mars: Ny lägenhet! Andra flytten. Plugg på distans. Kul besök. Förrådstömning. Vårtecken.
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4435675797[/flickr]

April: Plugg. Sälen! Syster fyllde år. Vår. Jobbsökande.
[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4534622540/[/flickr]

Det var väl en bra sammanfattning?

Ska jag vara ärlig så går det inte en dag då jag inte tänker tillbaks till tiden på Nya Zeeland. Och längtar. Längtar tillbaks till Sydön och vår roadtrip. Nu känns det enormt långt borta. Det var nog just det som gjorde det så speciellt – att vi var så långt borta. Bara vi två i och vår husbil. Allt kändes så okomplicerat och friheten var total. Hoppas inte Anna tycker det är jobbigt att jag har fått svårare att leva i nuet. Nuet är lite tråkigt just nu bara. I väntan på att jobbansökningarna ska ge resultat och med ett händelserikt halvår bakom mig så är det lättare och roligare att se framåt eller bakåt. Ni som känner mig vet dock att jag är en realist och rätt optimistisk ändå, så det är inte så att jag deppat ihop totalt. Livet går upp och ner bara helt enkelt. Den som inte vet vad jag talar om vågar inte ta chanser och lever nog ett rätt tåkigt liv.

Framåt och uppåt! På söndag fyller jag 26…

Hemresan (med mycket flygsnack)

Nu har det snart gått en månad sedan jag åkte hem från Auckland, och sedan dess har det rullat på i ett högt tempo. Har åkt skytteltrafik mellan Uppsala-Nyköping-Göteborg-Vänersborg och har nog avverkat en bit över 250 mil bakom ratten sedan jag kom hem.

Även om det har gått en månad så har jag inte hunnit rapportera något om hemresan och om tiden därefter.

Morgonen då vi skulle checka ut så hade vädret bytts från sommrigt och vackert till regn och blåst som mer påminde om höst. Sista promenaden ned till busshållsplatsen gick i lätt springfart och vädret gjorde det aningen lättare att ta avsked av Auckland. Vi hade gott om tid när vi kom fram till flygplatsen där incheckningsdisken nyss hade öppnat när vi anlände. Det var ett nervöst ögonblick när jag slängde upp min resväska på rullbandet. Jag var övertygad om att den vägde en bra bit mer än när jag kom till Auckland fem månader tidigare. 21,8 kg stod det dock på vågen och det rörde sig alltså om så lite övervikt att man inte bemödade sig att ta betalt. Tur var dock att kvinnan i disken inte vägde mitt handbagage som hade utökats från en ryggsäck vid ankomsten till en sportbag + datorväska nu vid avresan.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4199224829/[/flickr]

Fortsätt läsa Hemresan (med mycket flygsnack)

Kelly Tarlton’s Underwater World

Min sista utflykt som turist gick till ett utflyktsmål som jag haft på min lista väldigt länge: Kelly Tarlton´s Underwater World.

Invid vattenkanten under stadsdelen Orakei ligger ett underjordiskt akvarium. Akvariet började byggas 1983 i vad som var gamla lagringscisterner för avloppsvatten. Mannen bakom akvariet, Kelly Tarlton, var en oceanograf och passionerad dykare som hade en dröm om att visa upp södra oceanens djurliv för allmänheten. Han ville att besökarna skulle få möta fiskar och andra varelser från en dykares perspektiv. Han experimenterade med att böja stora skivor av akrylplast för att kunna bygga en tunnel under vattnet. Kelly Tarlton’s Underwater World var först med denna typ av tunnel som idag kan upplevas på akvarier världen över.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191646341[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191649657[/flickr]

[flickr]http://www.flickr.com/photos/starbuck/4191657171[/flickr]

Fortsätt läsa Kelly Tarlton’s Underwater World